Västervikska – Sveriges fulaste dialekt?

”Västervikska, eller Tjustmål, är dialekten som talas i norra Kalmar län, vid den östgötska gränsen. Även om området geografiskt sett ligger i Småland har dialekten mer gemensamt med östgötskan än småländskan. Detta beror antagligen på en närmare kontakt med Östergötland, området tillhör till exempel Linköpings stift och det är närmare till Linköping än till de småländska metropolerna Växjö och Kalmar.

En av de tydligaste skillnaderna mellan västervikska och de övriga småländska dialekterna är det karaktäristiska östgötska uttalet av [r] som första uttalsartikulation. I Tjust uttalas detta som ett engelskt [w] (jämför ”way” eller ”world”), ibland även beskrivet som [oe]. ”Wöwuti wengwock” (rödrutig regnrock) är en typisk beskrivning av dialekten. Ett ofta gjort misstag av utomstående är att uttala Västervik som ”Wästewik” för att syfta på dialekten som talas där. Detta stämmer alltså inte, då det endast är [r] som uttalas [w] och [v] uttalas helt enkelt som ett vanligt [v]. I stora delar av övriga Småland faller [r] helt bort i ord som ”fors” (uttalas fåss). Detta gäller inte för Tjustmål, vilket istället uppfattas som ”fosch”.

Det finns en försvagning av ändelsevokalen i västervikskan, –a blir –e. Kasta – kaste, köra – köre, göra – göre, hämta – hämte, o.s.v. Vissa ord dras även ihop, till exempel gör det – gör’t, med honom/henne – me’n, till henne – te’na, tiden – tin. ”Text från Wikipedia.

Här är lite olika Västerviks-uttryck. Gamla uttryck från Hjorted. Gamla dialektord från Gamleby hembygdsförening. Klicka  här för att lyssna på Ankarsrumsdialekt. Fler ljudklipp från Ankarsrum. Institutet för språk och folkminnen har  en fantastisk webplats där du kan lyssna på dialekter från hela Sverige.

DSCN7841Dikt på tjustmål av Gustaf Ahlm född 29/10 1862 i Gladhammar. Ur boken Min hembygd i Tjust.

Kretsgång

På vår kommer sommer. Ta vare på den,
för rässom en harn ä han borte igen,
å höstbäcka skvalver i sidder å dale!
En rår inte för att en säjer hu´vale
å längtes te rimfrost å glanskis å snö
å urvädersdans över dalgång å sjö.
Sen väl en fått vinter, så vill en ha sommer
me solsken å grönske å kärlek å blommer.

Det här inlägget postades i Dialekter, Västervik. Bokmärk permalänken.