Min morfars mor Amalia Fredriksson hade den här blomman när de bodde i Viborg 5 i Västervik, troligen på 1920-talet, ev tidigare. Men efter några år blev det var bara gröna blad, den ville inte blomma, så därför tröttnade hon och kastade ut den på sopbacken. En dag fick hon se att den fått en knopp, så då fick hon ta in den igen !
På sin ålderdom bodde hon hos dottern Greta, och hon övertog blomman. Senare fick min mamma ätteläggar till löken, och den har alltid funnits i mitt föräldrahem och även alltid i mitt hem. Jag är alltså fjärde generationen som har den, och jag vet inte i hur många generationer före Amalia som den funnits i släkten. Kanske har Amalia fått den av sin mor, kanske av någon annan. Jag hade två krukor med lökar och lyckades en sommar ta död på alla lökar utom en, som var mycket ”illa vulen” för att använda ett Västerviks-uttryck.
Men nu har den kommit sig, och jag har återigen två krukor, en blommar med en stängel, den andra med två. Jag hoppas kunna hålla liv i dem till mina båda barnbarn. (foto ovan privat, jan 2014)
Blomman heter Hippeastrum Striatum och är en art av släktet amaryllisar. Den härstammar från Brasilien och ska ha införts till Europa redan 1810. Den kallas för ”Äkta makar” eftersom blommorna kommer parvis med blommor som ”vänder ryggen mot varandra”. Den kallas också för ”Fattigmanslilja”, ”Gubben och gumman”, ”Bondlilja” ,”Kvartalslilja” (eftersom den kan blomma varje kvartal) ”Mor och Far” och ”Äkta par”.
”Förr odlades ofta i hemmen… en riktigt rar stugblomma , kallad äkta makar eller gubben och gumman…Jag har inte sett äkta makar i handeln, nej, det här är en släkt- och vänskapsblomma, lätt att dela och föra vidare…Den fordrar nästan ingen skötsel alls, har ingen särskild vilotid, utan vattnas och göds lite ”på en höft” och kan stå inne i rummet året om” (Citat ur boken Krukväxter från mormors tid av Ulla Beyron.) Läs mera på Wikipedia Bilden ovan är från Wikispecies och visar Hippeastrum striatum i Botanical Register; Consisting of Coloured Figures of Exotic Plants Cultivated in British Gardens från 1815.
Förutom ”Gubben och gumman” hade Amalia alltid rosa begonior och rosa hortensior i lerkrukor klädda med rosa och grönt kräpp-papper, minns min mamma som var 8 år då hennes farmor dog.