Per Börjesson föddes 1695 i Löckerum, Gamleby. Han var son till skattebonden Börje Persson och hans Anna Persdotter i Löckerum Gamleby. 1719 städslades han som ryttare med namnet Örberg för nr 68 Skörserums Rote vid Tjust Båtsmanskompani av Östgöta Kavalleriregemente, med boställe Skörserums Ryttartorp, kallat Sågartorpet i Västra Eds socken.
1721 gifte han sig med Margareta Larsdotter. De fick barnen Catharina född 1721, Johan född 1724, Maria född 1726, Anna född 1729, Kerstin född 1732, Anders född 1734, Helena född 1735, Margareta född 1739. Från 1735/1736 bodde familjen i Överum. Bilden th från Wikipedia: Den karolinska uniformen kvarstod oförändrad fram till år 1756 då vissa smärre justeringar gjordes.
”Hans rusthållare var Bruksförvaltare Isach De Berch. Per ersatte Måns Sjöstedt om vilken det står i rullan ”gift, 34 år, 9 3/4 tjänsteår. Karlen sjuklig och kan aldrig blifa bättre, casseras”. 13 sept 1739 hölls generalmönstring i Linköping. Av rullan framgår att Bruksförvaltare Isach De Berch har dött och att sonen hovjunkare Johan Georg De Berch har övertagit rusthållet den 3 september 1733….
…1741 sker en ny generalmönstring i Linköping. (Bild från Wikipedia) Mönstringsförättare är Högvälborne Greve Axel Spenser och Rådmannen i Kong. Majts och Riksens Krigskollegium Abraham Cederholm. ”Per Öhrberg 46 år, 22 tjänsteår, gift”.
Pers häst var ett brunt sto utan tecken på huvudet men med ljusare bog. Dessutom är också antecknat ”comond”, dvs. kommenderad, i detta fall avser detta att Per var utkommenderad till kriget mot Ryssland.”
Hattarnas ryska krig utbröt 1741 då Sverige under hattarnas och fransk diplomatisk påtryckning förklarade krig mot Ryssland. En svensk armé under Charles Emil Lewenhaupt skulle återerövra de områden som förlorats till Ryssland i Stora nordiska kriget. Kriget misslyckades och ledde till att ryssarna invaderade Finland i Lilla ofreden, bland annat eftersom svenskarna förberett sig dåligt: armén och flottan var numerärt svaga, knappt utrustade och dåligt övade. Bilden visar en karta över krigsskådeplatserna 1741-1743. Bild från Wikipedia.
Östgöta Ryttare kom aldrig att delta i några större slag under detta krig. När den svenske överbefälhavaren kapitulerade den 25 augusti 1742 ingick i villkoren att de svenska trupperna skulle utrymma Finland. I slutet på september 1742 nådde Östgöta ryttare fram till Vasa och förlades i Malax ca 2 mil sydost om staden Vasa. Ryttare och hästar var uttröttade, proviant och foder, pengar, allt var slut.
I mitten på oktober embarkerade man på de under stora svårigheter ihopsamlade transportflottarna. Den 31 oktober ankom resterna av regementet, 75 man, till Umeå. Då hade de i 15 dagar legat på klabbar och öar utanför kusten med proviant för endast 4 dagar.
Bilden ovan visar svenska karoliner och kommer från Wikipedia. Bilden till vä visar ryska grenadjärer från tiden 1756-1762 Bild från Wikipedia.
”Den 26 oktober 1744 genomförs en generalmönstring i Gamleby av Tjust kompani. Av denna framgår ”No 68 Per Öhrberg blifit död den 10 november 1742 och istället den 4 mars 1743 antagit Olof Öferberg? 25 år”
Nedan en bild som visar Umeå år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna och därmed troligen inte helt tillförlitlig. Källa Wikipedia.
Eftersom Per dog den 10 november dog han troligen i Umeå av sjukdom och umbäranden. Hattarna och Mössornas misslyckade krig mot Ryssland innebar för Tjust kompani att 13 ryttare dog i Finland, 23 dog under hemtransporten. 2 dog i Umeå. 3 blev kvar i Finland och Umeå. Av de 56 ryttare som blev utkommenderade i krig kom endast 15 hem till Tjustbygden igen.” Text från Nina Ringboms hemsida.
Per Börjesson Örbergs hustru Margareta Larsdotter dog 15 maj 1743, ett halvår efter det att maken dött i Umeå. Hon var då 42 år gammal. Vem som tog hand om de yngre barnen är inte känt. Per Börjesson Örberg och Margareta Larsdotter var anfäder till min farfars far Gustaf Andersson.
”Östgöta kavalleriregemente hade sitt ursprung från den ryttarfana som sattes upp i Östergötland på 1550-talet. I 1634 års regeringsform benämns regementet som Östergötlands och Södermanlands ryttare. Från 1636 benämnt Östgöta kavalleriregemente. År 1689 blev regementet indelt. Regementets valspråk var Nulli Secundus (Ingens tvåa). Källa Wikipedia. Bilden visar ett flintlåsvapen.
Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller soldatboställe är i ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat. Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder.
In- och utflyttning skedde vanligen i mars. Då verkställdes en ”syn”, det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid. Bilden är från Wämöparken i Karlskrona och visar torpet vid Kungliga Smålands Gränadjärkår Nr 125. Sunnerbo kompani, och har tagits med som exempel på hur ett soldattorp kunde se ut. Källa Wikipedia.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.” Text från Wikipedia.
Vad hände i Sverige det året Per Börjesson Örberg dog? 1741 utnämndes Carl von Linné till medicinprofessor vid Uppsala universitet. 1742 bytte han professur med Nils Rosén von Rosenstein och blev därmed botanikprofessor. Bilden th visar Carl von Linné Källa Wikipedia.
”1741-1743 års nesliga Ryska krig och frågan om tronföljden efter Fredrik I gjorde att missnöje började spridas bland bönderna i Dalarna. Ett parti vid krigshären i Finland hade yrkat att man genom att till tronföljare skulle utse hertig Karl Peter Ulrik av Holstein, skulle söka nå en snar och dräglig fred. Denna tanke hade funnit livlig anklang i Dalarna. Redan i början av 1742 förspordes betänkliga rörelser i socknarna kring Siljan, och det ledde fram till Dalupproret 1743 även kallat ”stora daldansen”.
Beslut om resning fattades den 30 maj 1743 i Mora, och därifrån blev genom budkavlar invånarna i hela övre Dalarna kallade att gå man ur huse. Soldaterna gjorde ett med bönderna, och den 8 juni inryckte upprorshären i Falun. Efter att ha ur kronans och bergslagets förråd försett sig med vapen och proviant bröt bönderna den 11 juni upp mot Stockholm, medförande landshövdingen och några andra ståndspersoner såsom fångar. 20 juni trängde dalkarlarna sig in i huvudstaden, där de inkvarterade sig i husen. Den 22 juni omgavs Norrmalmstorg (nuvarande Gustaf Adolfs torg) med trupper och kungjordes, att de dalkarlar som inte före kl. 5 nedlagt vapen, skulle behandlas som förrädare.
Dalkarlarna började emellertid samlas på torget och skjuta på trupperna. Älvsborgs regemente besvarade elden. Efter några salvor upplöste sig bondehären i vild flykt. Kring 150 dalkarlar sköts ihjäl, och mer än 3 000 togs till fånga. Även i andra landsändar hade bonderesningar varit på väg att utbryta, men de avstannade småningom efter dalkarlarnas nederlag.” Text från Wikipedia, förkortad. Nedan bondstuga i Dalarna, bild från Wikimedia Commons.