Åren 1710 -1711 grasserade pesten i Västervik. De flesta infödda äldre Västerviksbor känner nog till pestkyrkogården genom muntlig tradition, men här kommer lite direktrapportering från 1700-talet.
Henric Jacob Sivers var född i Lubeck 1709 och blev prost i Norra Tjust 1750. Han skriver 1758: ”År 1710 ifrån den 14 november till årets slut blev uti Westervik 61 personer döde uti pesten som i förstone kallades smittosam sjukdom…År 1711 continuerade Pesten i Westervik och i början av januari begynte kyrkogården att bliva för trång åt de många döda. Därför begyntes att bära lik utom stadens södra port att begravas på en Änglycka, vilken av borgmästaren Hans Baumans den äldres arvingar samma år hade ganska berömligen skänkts till Pestkyrkogård, som är nog rymlig och kallas Dödlyckan samt hävdas till äng av Stads-klockaren. Här blevo från januari månads slut år 1711 till mars månad år 1712 över 300 personer jordfästade. På den pestkyrkogården eller Dödlyckan ligga ännu åtskilliga likstenar kvar….När den bedrövlige pesttiden pågick utdödde hela hus. Vid sådant tillfälle lät Magistraten måla på porten, varest ingen levde igen, ett kors, att ingen obekant skulle löpa dit in och bliva besmittad. Ett sådant kors stod ännu för tre år på gården nr 8 i Västra Qvarteret, varest gördelmakaren Elias Lundborg haver sin boning, men kort därefter togs denna porten bort och byggdes en ny istället…År 1712. Efter den 5 mars fördes lik igen i stadens kyrkos och kyrkogårdes vanliga gravar, sedan genom Guds nåd farsoten var stannad.”
Källa: Sid 167-169 i boken Westerviks stads historia och beskrivning av Henric Jacob Sivers, tryckt 1758. Texten är moderniserad av mig.
Prosten Henric Jacob Sivers var född i Lübeck 1709. Han var hovpredikant, kyrkoherde i Tryserum, kontraktsprost 1750. Han dog 1758 Tryserums prästgård av andtäppa 49 år gammal. Han skrev boken ”Westerviks stads historia”, och den trycktes en vecka innan han avled.
I Västerviks kyrkbok, som började föras av prosten Johannes Hargelius 1697 ser man att den första som dog i pesten var Eric Ericssons dotter Brita och Gudmund skräddares hustru Karin, de dog den 14 november 1710. Efter det att ca 110 personer begravts på kyrkogården vid St:a Gertruds kyrka, skriver prosten Hargelius 30 november 1711 i kyrkboken ”Vid denna tid begyntes bära liken utom staden”. Den förste som begravdes utom staden var Laurents stadstjänares hustru. Så gott som samtliga avlidna är namngivna, antingen med sitt eget namn eller som någons hustru eller barn. Det finns också mer anonyma notiser: 20 augusti 1711 dog ”En styrman av ryska fångarna, född i Danzig”. 28 oktober dog pastor Hargelius lilla dotter Maria. Stackars pastor Hargelius måste ha haft förfärliga år i Västervik, när han fick jordfästa så många av sina församlingsbor. Den sista som begravdes på pestkyrkogården var Salomon Hjorts dotter Helena som begravdes den 5 mars 1712. En del av de avlidna har naturligtvis dött av andra orsaker än pest, tex är en kvinna död i barnsäng. ”Normala år” brukade det dö mellan 40-80 personer i Västervik under 1700-talets början. År 1710 dog det 125 och år 1711 dog det 310 personer.
På Lantmäteriets hemsida kan man titta på historiska kartor, och där kan man hitta flera kartor från 1707. Här är en karta, klicka på länken! Där ser man utanför södra stadsporten flera ”lyckor” som tillhör Hans Bauman den äldre, och en av dem passar väl in med området som nu är Läroverksplan. Här är en karta över själva staden 1707.
I boken Västerviks historia tryckt 1933 berättas att man i Västervik först anskaffade en kålgårdslycka utanför staden och när den visade sig otillräcklig skänkte borgmästare Hans Baumans arvingar en äng utanför södra porten till samma ändamål. Som källan anges olika skrivelser som jag tyvärr inte kan kontrollera.
Det finns också en uppgift om att man 1879 hittade en dödskalle med långt svart kvinnohår och ett örhänge när man grävde grunden för Slöjdskolan i Västervik. Slöjdskolan låg på sydöstra kanten av Läroverksplan, med trapporna vettande mot planen.”Örhänget, ett fynd från pestkyrkogården, lämnades till Västerviks Museum 1930 och tillsammans med det ett visitkort med texten ”Öronring funnen av Per Andeberg vid grundgräfning till stora trappan vid Westerviks Slöjdskola 1879 på cirka 2 fots djup i jorden vid en dödskalle med svart kvinnohår.” Citatet från artikeln : Pestens tid i Västervik Kommunextra 6/10 2016 Här kan man se var slöjdskolan låg på 1927 års stadsplan över Västervik. Klicka på länken!
Våra förfäder ligger på pestkyrkogården, alla möjliga från fattiga gesäller, båtsmän tunnbindare och deras familjer till rika rådmän med sina familjer. Det vore fint om man på något sätt gjorde ett enkelt minnesmärke vid pestkyrkogården med information om pesten och de begravda.
Mer att läsa: Finns det en pestkyrkogård här? Västerviks-Tidningen 3/1 2017
Här kan det finnas 300 skelett Västerviks-Tidningen 3/1 2017
Pestens offer bör minnas Västerviks-Tidningen 12/1 2017