Jacque och Andri de Fala – invandrade vallonsmeder

Morfar sa alltid att hans mors släkt var valloner. Hans mor hade nämligen svart, tjock hår. Jag hittade först inget som tydde på det, de vara alla torpare och bönder i Östergötland. Det där med vallon-förfäder, det är något alla säger, tänkte jag i mitt stilla sinne. Men plötsligt hittade jag en rad valloner:

Jag upptäckte att en av morfars mors förfäder hette Jaque de Fala, och han blev anfader för en släkt Faleij. Jacque och hans bror Andri invandrade till Sverige i början av 1600-talet, troligen från Vallonien i Belgien.

File:Vallonsmedjan interör.jpg

Bilden ovan visar vallonsmedjan i Österbybruk. Bild från Wikipedia.

Jaque och Andri smältarmästare. De arbetade i Finspång från 1625. Även brödernas mor var med i Finspång och arbetade med malmbokning. Här kan du se ett kontrakt som Jaque och Andri samt Henri Bonivier gjorde med mäster Willem Gilson de Besche Där ser du också deras bomärken,

”Här framför mig, i närvaro av nedan tecknade vittnen, framträdde undertecknade i egna personer – Henri Bonivier, räckarmästare, vilken för närvarande bor i Finspång, Andri Falla och Jaques Falla, bröder och mästersmältare, vilka också bor i Finsppång, å ena sidan samt mäster Willem Gilson de Besche, köpman och masmästare, också bosatt i Finspång, å andra sidan.

Det framgår därvid, att bemälda tre ovan nämnda frivilligt och utan tvång, av egen fri vilja underordnar sig tjänst hos bemälde Herr Willem, deras masmästare, och att troget och lojalt arbeta vid den hammare/ugn/härd, som deras mästare bestämmer, var och en på sitt sätt och med den uppgift, som är skriven och specificerad ovan och detta för en tid av sex på varandra följande år, från och med nästföljande Helig Mikaelidag och att sluta vid samma tid när bemälda sex år förflutit.” Citat från Ove Tegners hemsida där det finns mycket intressant att läsa. Länken till de Besche i citatet ovan har lagts dit av mig

Framtiden måste ha sett ljus ut, vallonerna var eftertraktade i Sverige. Andris vistelse i det nya landet fick dock ett tragiskt slut. I Risinge Dombok 2/9 1626 finns antecknat följande mål:

Kom i rätten Anders smältare een fransoos och blef tilltalt att hann hafwer ihjälslagit een annan fransoos benemndh Steen Williame och efter dhe Anders smältare icke kunde leda sigh ther ifrån utann bekennde och elliest som för fromhetenn gifwa til kenna att hann samma gärning hafwer gjordt utan nödh och tvångh samma gärning giort hade, allenast för den orsak att Steen hade trätt medh Jacob Anderses broder, och kom så der jem när som dhe träto och strax slog han honom i hufwudh med it kruus och blef dödh, der för kunde icke jag med häradsnämnd fria hans lif utan hans sentens och dom blef af sagt efter dhe andra Cap i Drååp st” Andri saknas efter detta i arkiven, och man kan anta att dödsdomen verkställs. Det fanns ju inte heller några förmildrande omständigheter.” Citat ur boken ”Vallonsläkter under 1600-talet” av Kjell Lindblom.

Jaques bror Andri (Anders) försvarar Jaque (Jakob) när Jaque kommer i bråk med Steen Williame, och slår ett krus i huvudet på Steen så han dör. För det får han troligen plikta med livet.

File:Dannemora Elias Martin 1700.jpgJaque var gift två gånger. Han hade barnen Johanna, Maria och Jacob. Jacobs efternamn blir Faleij, och han är min anfader.

Jacque de Fala är smältarmästare vid Finspång 1625–33. Han arbetar sedan vid Finnåker 1643–44 enl kontrakt 23/7 1643 (Leufsta-arkivet K 42/49). Han kan vara identisk med den ”Jacob smältare”, som finns vid Länna 1647–50. År 1652–53 återfinns han i Norrköping, året efter vid Svärta bruk och 1656 vid Skogaholm. Namnet skrivs ibland ”de Valla”. Hustrun avlider 15/9 1672 vid Färna bruk och Jacob själv begravs 26/1 1673 i Gunnilbo Texten citat från källan: Kjell Lindblom Anbytarforum 17/11 1999

Bilden ovan från Wikipedia visar Dannemora gruvor som försåg bruken med järnmalm. Bilden nedan visar Älvkarleby bruk, från Wikimedia Commons

File:Elfkarleö Elfkarleby.jpg

 

Sonen Jacob Faleij: Jacob Fallanfinns i Norrköping 1652–53 och gifter sig där 17/6 1653 med Ingiel Matzdotter vid Kyrkgatan. Han kallas då Jacob Jacobson, hammarsmed på Holmen. En av löftesmännen är ”Jacob Jacobson Sponsi Pater”, dvs fadern Jacob. Man får här veta, att även farfadern heter Jacob. Det är svårt att säkert avgöra, vilken Jacob som avses de gånger han förekommer i Norrköping, eftersom båda kallas Jacob Jacobson. Den nygifte Jacob flyttar från staden och arbetar 1655 vid Borgårds hammar, 1656–58 i Västland, 1658–60 i Ramnäs, 1660 i Gimo, 1661–69 vid Älvkarleby och 1669–73 på Färna bruk. Han befinner sig från 1682 i Lerbäcks bergslag och lämnar 1691 Åmme kvarns hammar i Askersunds landsförsamling för att med sin familj resa till Tykö bruk i Finland. Utöver Johan har familjen barnen Karin född 11/4 1654 i St Olai församling, Jacob född ca 1656, Matthias, en son begravd 30/11 1669 i Gunnilbo, Maria döpt2/2 1670 i Gunnilbo, Rebecka gift med hammarsmeden Johan Olofsson samt Jacob.” Texten citat från källan: Kjell Lindblom Anbytarforum 17/11 1999 Bilden nedan från Wikipedia Länkarna i citaten har lagts till av mig.

File:Hasse Gille smider i vallonsmedjan, Österbybruk 2006..jpg

Jacob Faleij hade en son som också hette Jacob Faleij, och han var hammarsmeds-mästare. Han var gift tre gånger: 1704 i Hällestad med Anna Jacobsdotter Köhler. Hon dog 1711, 26 år gammal.  Andra gången gifte han sig 1713 med Maria Zachrisdotter Köhler. Hon dog 1717. Tredje gången gifte han sig 1719 i Kullerstad med Annika Arenbeck, dotter till Nils Andersson Arenbeck och Agneta Rozelia. Det är Annika Arenbeck som är min ana.

Jacob Faleij hade barn i alla tre äktenskapen, och de fick många efterkommande.  I sitt sista äktenskap hade han tre barn: Johan född 1720, Anna Christina född 1724 och Agneta född 1726. Sonen Johan läste tydligen till präst. Han drunknade i sjön Glan en lördag då han på skridskor skulle fara efter svarta kläder att nyttjas påföljande söndag, då han ämnade predika. (Källa Östgötars minne)

Jacobs Faleijs döttrar Anna Christina och Agneta gifte sig med ett par bröder, inspektorerna Anders och Petter Sjöstrand. Till dem ska vi återkomma i ett senare inlägg.Morfar hade rätt – det fanns valloner i släkten, och en spännande och stor vallonsläkt dessutom. Vallonerna gjorde en stor insats för Sverige – vi har all anledning att vara stolta och tacksamma för dem !

Det här inlägget postades i Östergötland, Släkten Fredriksson, Valloner. Bokmärk permalänken.