Min morfars föräldrar kom från Östergötland. Amalia Ulrica Andersdotter var född 1869 på Gobo gård under Borkhult i Yxnerums socken, och Fredrik Hjalmar Fredriksson var född 1859 i Nybygget i Östra Ryd. De träffades på Gobo när Hjalmar var skogshuggare i de södra skogarna i Östergötland. Nedan Hjalmars födelsehem Nybygget i Östra Ryd. 
Stugan Amalias familj bodde i låg vid sjön Taggen. Amalia hade som ung flicka arbetat som vallhjon på Borkhult. Hon berättade senare för sina barn att hon frös mycket om fötterna då, eftersom hon gick barfota, ”och då kunde det värma om man pinkade på dem”. Hon var också piga hos klockaren, och hade i lön några få kronor om året och en blaggarnssärk. Blaggarn var detsamma som blångarn, ett sämre, grovt lingarn. Nedan en bild från Gobo gård, där Amalia föddes.
Hjalmar hade arbetat som dräng, han hade ridit in unghästar på Bjärka Säby och sedan hade han arbetat som skogshuggare. Han berättade senare för sina barn om de kalla vintrarna, då han och hans kamrater låg ute på skogsarbete och bodde i usla timmer-kojor. De eldade i timmerkojan med ”törskater” dvs toppar av torrtallar, och det stod som en kvast av eld i skorstenen. Men om morgonen när de vaknade var det is i handfatet och mustascherna var fulla av frost. På bilden ses Hjalmar till höger.
Hjalmar och Amalia gifte sig 1887 och flyttade först till Linköping och senare till Västervik. Hjalmar arbetade då på Blankaholm sågverk, 3,5 mil söder om Västervik. Sågverksarbetarna från Västervik gick då mellan Västervik och Blankaholm. Hem på lördagskvällen, tillbaka på söndagkvällen. Ibland arbetade de in, så de kunde gå tidigt på måndagsmorgonen. Över en del vikar och fjärdar rodde de. Senare arbetade han på Stegeholms Snickerifabrik och på tändsticks-fabriken”Stickan” i Västervik som sågställare. Trots att han arbetat på sågverk och med sågar i hela sitt liv hade han alla fingrar i behåll, något som var ovanligt bland arbetare på den tiden. På bilden ses Amalia med Thure och Selma.
Familjens första bostad i Västervik var ett ”kakelugnsrum” där Amalia fick laga maten på en trefot i kakelugnen. En bekant frågade om det inte var besvärligt att bo så med tre barn och fick svaret ”Tre barn, det ä väl inget, de är lagom te å leke med”. Ibland blev hon dock trött, och satte sig med barnen i gungstolen och sa att ”Nu ska vi leke söndag!” Då skulle man blunda och sitta alldeles stilla !
Hjalmar och Amalia fick barnen Axel Gunnar, död som spädbarn samt Thure, Selma, Erik, Ebba, Greta, Martin, Märta, och Tore. Thure emigrerade som 16-åring till USA och körde flyttbilar mellan New York och San Francisco. Han försvann spårlöst någonstans i USA. Selma arbetade som handelsbiträde men dog som 22-åring av tuberkulos. Erik blev sjöman och eldare, seglade över världshaven, blev torpederad av en tysk U-båt på Nordsjön under 1:a världskriget och överlevde mirakulöst. Vi ska återkomma till honom i ett senare inlägg. Han dog som 26-åring i Spanska Sjukan.
Ebba gifte sig med en skräddare i Karlskoga. Greta arbetade bla på Tändsticksfabriken och gifte sig med en sjöman som senare blev chaufför. Martin var först sjöman och sedan stenhuggare. Han förolyckades vid en civilförsvarsövning 49 år gammal. Han var gift med en fotograf. Märta arbetade bla på Edlunds rökeri. Hon gifte sig med en lokförare. Tore arbetade på Västerviks Pappersbruk och var pappersmästare där vid pensioneringen. Han gifte sig 1934 med mormor som då arbetade i hushållet hos en löjtnant.
Hjalmar dog 1946 och Amalia 1948. Ovan ses en bild av dem på äldre dagar.