När jag var liten på 60-talet var fastan och påsken en rolig tid tack vare mormor. Hon höll i traditionerna och såg till att de blev genomförda. Först var det ju fettisdagsbullar eller fastlagsbullarna (kallas numera för semlor) och hon bakade stora tisdagsbullar varje tisdag i fastan. Man gröpte ur det mesta av brödinkråmet och blandade det med mandelmassa och grädde, och fyllde hålet med detta. Sen grädde ovanpå och kanske lite pudersocker. Min bror föråt sig – en sån där tisdagsbulle kändes som en liten limpa i storlek för ett litet barn. Bilden från Wikimedia Commons.
Sen var det fastlagsriset eller påskriset, ett björkris. Det skulle kläs med fjädrar och vi gjorde påskkärringar av piprensare och knäckformar. Mycket roligt pyssel. Och påsksakerna skulle fram, det kunde vara virkade påskkärringar som skulle hängas upp i lampan och täljda och målade tuppar av trä. Påskbonader i papper kunde också sättas upp. Bilden från Wikimedia Commons.
På dymmelonsdagen skulle man skriva lappar med något skojigt innehåll, man skulle gärna retas med den man tänkt skoja med. Och så skulle man fästa lappen i smyg med en knappnål på ryggen på ”offret”. Det där var ganska allmänt i skolan också, det var ett evigt smusslande och kollande så man inte fått någon retsam lapp, och stort fniss och jubel om man lyckades få någon att gå omkring med lapp på ryggen.
På skärtorsdagen skulle man klä ut sig till påskkärringar, med kjol, förkläde, huckle på huvudet. Dessutom skulle man ha kvast och fick man låna en kaffepanna av mormor var det bra. Äldre grabbar klädde ut sig till sotare eller påskgubbar med höga svarta hattar. Sen gick man runt i kvarteret där man bodde. Förberedelserna i veckan innan var att göra påskkort att ge till dem man besökte. Vi fick bara gå till dem vi kände. Man ringde på och önskade Glad Påsk och överlämnade ett påskkort . Sen förväntade man sig en gengåva. De vuxna var rätt generösa, och man kunde få lite godis, en 25-öring, ett äpple..Detta lades i kaffepannan. Bilden från Wikimedia Commons.
Långfredagen var det inget speciellt med, eftersom vi inte var religiösa. Däremot skulle man visa respekt för dem som var det, och hålla sig lugn och inte stimma och stoja ute. Mamma berättade att när hon var barn på 40-talet spelades bara sorgemusik på radion hela långfredagen, och alla biografer och affärer var stängda. Det var de troligen på 60-talet också.
Påskafton var det firande med mycket god mat, traditionell sådan. Kokta ägg som vi målat förstås, sill och potatis, böckling som köpts på Fiskaretorget, böcklinglåda, inlagd strömming, strömmingsrulader, omelett, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse. Och så gömde någon vuxen påskägg med godis, och vi fick leta. Fågel, fisk eller mittemellan ? frågade vi. Och när vi närmade oss stället sa de vuxna att ”det brändes”.
Resten av påskhelgen tillbringade vi på ”stugan” som mormor och morfar hade tillsammans med mormors syster och hennes man. Det var anspråkslöst och härligt, de vuxna umgicks och barnen lekte.