Skeppsredare Albert Tenger i Västervik

Postat den 9 maj, 2017 av Carina

Carl Johan Albert föddes 3 mars 1819 i Västervik. Han var oäkta son till Catharina Maria Rohlin, född 1782. Ingen far är angiven i dopboken, men på sid 243 i Västerviks historia – Västerviks stads borgarebok 1740-1864 av Jan Fredrik Kindstrand kan man läsa att fadern var grosshandlaren Johan Magnus Tenger, född 1789. Carl Johan Albert erhöll faderns familjenamn. Fadern dog ogift 1831, orsaken var blodstörtning. År 1831 är Albert och modern Catharina Maria skrivna på fastigheten Norra Qvarteret 86, men det går inte att få fram var de bodde innan. I husförhörslängden 1839-1842 kallar Albert sig för första gången Tenger i efternamn. Han är då handelsbokhållare och har vistats några år i Stockholm. Inte heller modern gifte sig, men bodde hos sonen Albert och titulerades ibland jungfru. Hon avled 1858. Albert Tenger förblev ogift, som sina föräldrar. Ovan ett utdrag ur Västerviks dopbok för mars 1819. Nedan ett utdrag ur husförhörslängden 1839-1842.

”Carl Johan Albert Tenger föddes 1819 och avled 1896. Han var i hela sitt liv bosatt i Västervik där han bedrev handel, rederirörelse och försäkringsverksamhet. Givmildheten var mycket stor och han var jämte biskopen Carl Erik Hallström (Hallströmsgatan) de stora donatorerna till uppförandet av den Nya kyrkan i Västervik. Kyrkan stod färdig 1905 och då hade båda de stora donatorerna sedan länge gått bort. Albert Tenger såg ekonomiskt till att Västervik även fick en navigationsskola och mycket pengar sattes in i pensions- och studiefonder. Totalt rörde det sig om flera hundra tusen kronor. Otroliga summor på 1800-talet.

Navigationsskolan

I Gamla öster finns en fastighet i kvarteret Sjökaptenen och i hörnet av Nygatan och Varvsgatan. Den kallades för Tengerska fastigheten eftersom Albert Tenger bodde där. Som ungkarl men med husföreståndarinna och tjänstefolk.”

Texten ovan kommer från den intressanta artikeln Carl Johan Albert Tenger – den store donatorn av Hans Hjertqvist i Västerviks-Tidningen 7/2 2007

S:t Petri kyrka, tillkommen genom generös donation av bla Albert Tenger

”Albert Tenger kom från en välkänd Västervikssläkt med rötter i Tängs by, Kristianopels socken, i Blekinge. Han drev först handel, senare och i huvudsak skeppsrederi och försäkringsrörelse. Han satt också i stadsfullmäktige och hade en massa andra uppdrag. Det var kanske inte så märkvärdigt med tanke på hur röstsystemet såg ut vid den här tiden.

Den så kallade hundragradiga röstskalan innebar att en liten grupp förmögna herrar kunde gå samman och bestämma vem de skulle rösta på. I Västervik räckte det med att tio, femton man var överens för att valet var avgjort! Tenger satt i fullmäktige under ett tjugotal år. Han hade ärvt en försvarlig förmögenhet och han hade förmågan att få den att växa. Hans affärsmetoder var ibland djärva, vittnade samtiden om…

…Tenger levde enkelt och tillbakadraget, till skillnad från sina kusiner förde han inget stort hus. Han hade några få vänner som han umgicks med. Ibland bjöd han hem dem för att spela 25 öres vira och dricka toddy. Han bodde och ägde gården på Nygatan 3.”

Stycket ovan kommer från den intressanta artikeln Västervik kan tacka Tenger för mycket av Bengt Faleij i Västerviks-Tidningen 20/4 2014. Läs hela artikeln genom att klicka på länken!

Du kan lyssna på ett radioprogram om Albert Tenger: ” I sommarens sista avsnitt av Svenska gatunamn berättar Lars O Carlsson om Albert Tengers väg i Västervik.”

”Framlidne skeppsredaren Albert Tenger hade testamenterat 58,000 kr. till åtskilliga fonder och cirka 31000 kr. till enskilda personer samt bestämt att den öfriga förmögenheten skulle fördelas i sex lika lotter att användas dels tör släden till kyrkobyggnaden och sjömanshuset, dels till stipendier för studerande. Sedan boet nu blifvit uti e it, har till hvardera af de sex lotterna, hvilka förut fått 40,000 kr., i dagarne utbetalts ytterligare 4,984: 35 kr., så att hvarje lott kommer att bestå af kr. 44,984:35. Donationerna utgöra sålunda: till en- skilda 34,000 kr., till diverse fonder 58,000 kr. och de sex lotterna 269,906 kr., hvartill kommer arfsskatt 20000 kr. eller tillsammans 382,000 kr., hvar till kommer förvaltnings-kostnaderna.” Östgötaposten 20/5 1898

Publicerat i Byggnader i Västervik, Kända Västerviksbor, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Bildgallerier på Tjustbor

Postat den 9 maj, 2017 av Carina

Eftersom jag har så många bilder har jag börjat göra gallerier där några av bilderna kommer att läggas ut, tex Byggnader i Västervik eller Gravstenar på Gamla kyrkogården i Västervik. Jag hoppas du kan ha glädje av dem. Bilderna får användas för privat bruk, använder du dem offentligt, ange källan. De får inte användas för kommersiellt bruk.

: Stångskär

: Fiskarehamnen

: Fiskarehamnen, Simson

: Gamla varmbadhuset

: Predikstolen, S:ta Gertruds kyrka

: Båtsmansstugorna

: Gamla kyrkogården Västervik

: Saluhallen

: Wråstugan Västerviks museum

Publicerat i allmänt, Byggnader i Västervik, Kyrkogårdar | Kommentarer inaktiverade

Pestkyrkogården på Läroverksplan i Västervik

Postat den 20 januari, 2017 av Carina

Åren 1710 -1711 grasserade pesten i Västervik. De flesta infödda äldre Västerviksbor känner nog till pestkyrkogården genom muntlig tradition, men här kommer lite direktrapportering från 1700-talet.

Henric Jacob Sivers var född i Lubeck 1709 och blev prost i Norra Tjust 1750. Han skriver 1758: ”År 1710 ifrån den 14 november till årets slut blev uti Westervik 61 personer döde uti pesten som i förstone kallades smittosam sjukdom…År 1711 continuerade Pesten i Westervik och i början av januari begynte kyrkogården att bliva för trång åt de många döda. Därför begyntes att bära lik utom stadens södra port att begravas på en Änglycka, vilken av borgmästaren Hans Baumans den äldres arvingar samma år hade ganska berömligen skänkts till Pestkyrkogård, som är nog rymlig och kallas Dödlyckan samt hävdas till äng av Stads-klockaren. Här blevo från januari månads slut år 1711 till mars månad år 1712 över 300 personer jordfästade. På den pestkyrkogården eller Dödlyckan ligga ännu åtskilliga likstenar kvar….När den bedrövlige pesttiden pågick utdödde hela hus. Vid sådant tillfälle lät Magistraten måla på porten, varest ingen levde igen, ett kors, att ingen obekant skulle löpa dit in och bliva besmittad. Ett sådant kors stod ännu för tre år på gården nr 8 i Västra Qvarteret, varest gördelmakaren Elias Lundborg haver sin boning, men kort därefter togs denna porten bort och byggdes en ny istället…År 1712. Efter den 5 mars fördes lik igen i stadens kyrkos och kyrkogårdes vanliga gravar, sedan genom Guds nåd farsoten var stannad.”

Källa: Sid 167-169 i boken Westerviks stads historia och beskrivning av Henric Jacob Sivers, tryckt 1758. Texten är moderniserad av mig.

Prosten Henric Jacob Sivers var född i Lübeck 1709. Han var hovpredikant, kyrkoherde i Tryserum, kontraktsprost 1750. Han dog 1758 Tryserums prästgård av andtäppa 49 år gammal. Han skrev boken ”Westerviks stads historia”, och den trycktes en vecka innan han avled.

I Västerviks kyrkbok, som började föras av prosten Johannes Hargelius 1697 ser man att den första som dog i pesten var Eric Ericssons dotter Brita och Gudmund skräddares hustru Karin, de dog den 14 november 1710. Efter det att ca 110 personer begravts på kyrkogården vid St:a Gertruds kyrka, skriver prosten Hargelius 30 november 1711 i kyrkboken ”Vid denna tid begyntes bära liken utom staden”. Den förste som begravdes utom staden var Laurents stadstjänares hustru. Så gott som samtliga avlidna är namngivna, antingen med sitt eget namn eller som någons hustru eller barn. Det finns också mer anonyma notiser: 20 augusti 1711 dog ”En styrman av ryska fångarna, född i Danzig”. 28 oktober dog pastor Hargelius lilla dotter Maria. Stackars pastor Hargelius måste ha haft förfärliga år i Västervik, när han fick jordfästa så många av sina församlingsbor. Den sista som begravdes på pestkyrkogården var Salomon Hjorts dotter Helena som begravdes den 5 mars 1712. En del av de avlidna har naturligtvis dött av andra orsaker än pest, tex är en kvinna död i barnsäng. ”Normala år” brukade det dö mellan 40-80 personer i Västervik under 1700-talets början. År 1710 dog det 125 och år 1711 dog det 310 personer.

På Lantmäteriets hemsida kan man titta på historiska kartor, och där kan man hitta flera kartor från 1707. Här är en karta, klicka på länken! Där ser man utanför södra stadsporten flera ”lyckor” som tillhör Hans Bauman den äldre, och en av dem passar väl in med området som nu är Läroverksplan. Här är en karta över själva staden 1707.

I boken Västerviks historia tryckt 1933 berättas att man i Västervik först anskaffade en kålgårdslycka utanför staden och när den visade sig otillräcklig skänkte borgmästare Hans Baumans arvingar en äng utanför södra porten till samma ändamål. Som källan anges olika skrivelser som jag tyvärr inte kan kontrollera.

Det finns också en uppgift om att man 1879 hittade en dödskalle med långt svart kvinnohår och ett örhänge när man grävde grunden för Slöjdskolan i Västervik. Slöjdskolan låg på sydöstra kanten av Läroverksplan, med trapporna vettande mot planen.”Örhänget, ett fynd från pestkyrkogården, lämnades till Västerviks Museum 1930 och tillsammans med det ett visitkort med texten ”Öronring funnen av Per Andeberg vid grundgräfning till stora trappan vid Westerviks Slöjdskola 1879 på cirka 2 fots djup i jorden vid en dödskalle med svart kvinnohår.” Citatet från artikeln : Pestens tid i Västervik Kommunextra 6/10 2016 Här kan man se var slöjdskolan låg på 1927 års stadsplan över Västervik. Klicka på länken!

Våra förfäder ligger på pestkyrkogården, alla möjliga från fattiga gesäller, båtsmän tunnbindare och deras familjer till rika rådmän med sina familjer. Det vore fint om man på något sätt gjorde ett enkelt minnesmärke vid pestkyrkogården med information om pesten och de begravda.

Mer att läsa: Finns det en pestkyrkogård här? Västerviks-Tidningen 3/1 2017

Här kan det finnas 300 skelett Västerviks-Tidningen 3/1 2017

Pestens offer bör minnas Västerviks-Tidningen 12/1 2017

Publicerat i Kyrkogårdar, Präster, Sjukdomar, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Skärgårdsdagen på Händelöp – Händelöpdagen 2015

Postat den 11 juli, 2015 av Carina

Det kom rekordmånga besökare till Händelöpdagen 11 juli 2015. Hur många som besökte Händelöp visste inte parkeringsvakterna, men det var rekord.

Föreningen Händelöp Damer, som är arrangörer hade vädergudarna med sig och det blev soligt och fint. Folk började köa för de berömda strömmingsburgarna redan en kvart innan man öppnade, och stundtals ringlade kön väldigt lång. En rad lokala hantverkare ställde ut och sålde fint hantverk, det fanns loppisstånd och lotterier och man kunde gå runt och titta in i sjöbodarna.

Durspelssmederna från Ankarsrum underhöll med fin musik. Bland mycket annat spelades Händelöp-valsen, som väl inte spelats på Händelöp de senaste 50 åren.

Det fanns många vackra båtar att titta på och många ”Anders Magnus-byggen” – fiskebåtar byggda på Händelöp av den berömde båtbyggaren Anders Magnus Nilsson, tex båten nedan.

Det är också fantastiskt att arrangemanget är gratis, det kostar inget att gå in och inget att parkera. Det är väl nästan unikt i dagens samhälle ! Tack Händelöpbor för en mycket trevlig lördag !

Publicerat i Båtar och skärgård, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Händelöp-valsen

Postat den 10 juli, 2015 av Carina

Text och musik: pianolärarinnan Johny Clemensson född Claeson, född 1907 död 1971.

1.Nu hissas segel min vän,
och för mig återigen,
förbi kobbar och skär
till en ö så kär.
Och ner vid båtbryggans hörn,
vi går iland och tar törn.
Vi är framme vid sagans ö

Refr:
Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö
Händelöp Händelöp,
ja där vill jag leva och dö.

2. Det finns ett dansberg på ön,
där dansar pojken och mön,
dansar tills solen går upp så skön.
Hasse fiskare kom, och låt oss ta
en svängom, spelman spelar
just nu din vals;

Refr:
Om Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö,
sjung om Händelöp Händelöp
ja där vill jag leva och dö

3. Nu vackra ö tag min sång
om hav och stränder och tång,
jag ej längre får stanna för denna gång.
Men i mitt sinne bor kvar,
allt det vackra du har,
vinden nynnar i mast och stag.

Refr: Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö
Händelöp Händelöp,
ja där vill jag leva och dö.

P i Händelöp uttalas inte i sången, det är stumt.

Valsen kommer från Västerviks-Tidningens artikel En valshyllning till Händelöp publicerad 10/7 2015. Där står det om visan: På lördag är det Händelöpdagen. Det har fått Bo Hoffsten att plocka fram en gammal vals. Han berättar:

”Denna visa skrev min farmors syster, Johny Clemensson, troligen någon gång på 1950-talet. Hon var pianolärarinna och komponerade en del egen musik.Mina föräldrar, Eric och Violet Hoffsten, seglade ofta till Händelöp med oss barn, och ofta tillsammans med klubbkamrater från Westerviks Segelsällskap Wikingarna. Det här var innan bron byggdes 1962.De brukade ligga vid Hasse Anderssons sjöbod. Jag minns när det var midsommar på Händelöp och dans uppe på ”Flate berg”. Då brukade min far och Erik ”Affa” Karlsson ta med dragspelen och så var dansen igång. Hasse Andersson, som är omnämnd i visan hade trålaren Hemland. Far, som varit till sjöss, brukade hjälpa fiskarena att splitsa trålwire. Ja, det är många fina minnen från vackra Händelöp. Durspelssmederna i Ankarsrum har fått text och noter. De kommer eventuellt att spela den på Händelöpdagen på lördag. Visan kommer också att lämnas in på Västerviks Musikbibliotek & Visarkiv, och min förhoppning är att denna sång kommer att sjungas och spridas”.

Publicerat i Båtar och skärgård, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Västerviks-urmakaren Lars Ruth gav namn åt Rutsberg i Piperskärr

Postat den 4 maj, 2015 av Carina

I Västerviks-Tidningen 9/1 2015 var en artikel om huset Rutsberg i Piperskärr utanför Västervik. Vilka levde på Rutsberg? Klicka på länken för att läsa artikeln och se bild på huset. Jag letade spår efter vilka människorna på bilden kunde tänkas vara. Kollade bl a syskon till Hilda Petersson i Christineberg i Blackstad, men hittade inga fakta som kan ha med Rutsberg att göra. Man behöver veta vilket år kortet är skickat, samt om det står något namn som underskrift.

Försökte då istället hitta bakgrunden till namnet Rutsberg, gården i Piperskärr som förr låg i Lofta socken, och det lyckades bättre. Jag började med att kolla husförhörslängderna. Det dyker upp i Husförhörslängden som Ruthsberg åren 1829-1835, den förste som bodde här var Jonas Persson, som flyttade hit från Enbacken 1825. Han är också ägare.

1841-1845 är ägaren Er.Sparre. En torpare Jonas Skön med familj bor på Rutsberg.

1845-1850 Lyder under Gräntzö. Nu dyker torpet Udden under Rutsberg upp.

1850- 1855 ”Brukas av Johannes Jansson i Enbacken”

1855-1865 ”Lyder under Gräntzö”

1877-1882 Ägare Gustaf Gabrielsson (Eriksson Sparre ) på Gräntzö. En stor mängd olika människor bor på Rutsberg under 1800-talet, jag redogör inte för dem här.

1882- 1937 Ägare familjen Fleetwood på Gräntzö. Torparen Anders Peter Andersson född 1833 i Törnsfall med en son bodde här. Torparen dog 1/5 1915. Efter det står ingen skriven på hemmanet.

På torpet Udden, som ligger under Rutsberg, bor sedan 1906 fiskaren Jonson, född 1844 i Loftahammar med fru och 4 barn, bla sonen Josef född 1881 som är fiskare. På Udden dör fiskaren Jonsson 1932, hustrun 1942. Sonen Josef bor sedan ensam på Udden och kallades av folk i trakten för ”Josef på Udden”. Han dog 1967 och var då skriven på Udden, Rutsberg 1:4. Jag minns honom väl, eftersom han rodde förbi vårt sommarstugeberg på lördagarna, iklädd mörk kostym och hatt. Han hade en otrolig snits på att ro snabbt med små arbetsbesparande roddtag, han blev säkerligen inte ens svettig. Han hade egna stigar i ljungen på berget, som vi barn aktade oss noga för att gå på, för att inte störa honom. Han kunde prata för sig själv, och ibland ställde han sig vid en speciell sten och höll tal. Tavlan nedan är målad från Udden eller Uddatorpet, som det också kallades. Kanske är det fiskaren Josef som är avbildad. Tyvärr kan jag inte se vad konstnären heter. Jag hittade tavlan, som är en oljemålning på duk, på Loppis för 100 kr ! Berget till vänster i bild är vårt gamla ”sommarstugeberg” – numera tyvärr söndersprängt och sönderbyggt. Mer om Rutsberg under bilden !

Hur kom det sig då att det hette Rutsberg? Jag kollade först i Ortnamnsregistret hos Institutet för språk och folkminnen. Där står det: Gård i Lofta socken. ”Anledningen till namnet okänt i bygden”. Jag kollade också i Claes-Göran Peterséns bok ”Socknar och gårdar i Tjust” : ”Rutsberg 1/16 skatte var ett torp under Stuverum. Det anges som mantalssatt 1880. 1896 är det en ensamgård med en lägenhet, Udden. Den senare var belägen på Lögarbergen, där roddklubben nu har sin anläggning”. Det kan jag bestämt säga är fel, eftersom jag vet att Uddatorpet (Udden) ligger nära Vedbergs holme, och jag kommer ihåg ”Josef på Udden”, och ser att han finns under Rutsberg i husförhörslängden. Flicknamnet Rut har jag aldrig sett som dopnamn i de här trakterna i början av 1800-talet. För säkerhets skull kollade jag databasen från Person- och lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn för åren 1600-1850. Det blir noll träff på förnamnet Rut.

Det slog mig att Ruthsberg kanske kunde härröra sig från ett efternamn. Jag kollade databasen från PLF igen och fick 2 träffar, Johan Ruth, controlleur och Lars Ruth, urmakare, båda i Västervik. Lars Ruth var född i Norrköping 1766 och hans far Anders Ruth var urmakare och klensmed. Lars Ruth dog 1820. Jag kollade hans bouppteckning i Arkiv Digital – och där står det längst upp: Gården och tomten No 4 och under det (oläsligt ord) Ruthsberg på Norrlandet. När Lars Ruths hustru Anna Helena Brask dör 1822 finns inte Ruthsberg med i bouppteckningen, så hon måste ha sålt det. Kanske till ”ägaren” Jonas Persson som flyttade från Enbacken till Ruthsberg 1825.

Så nu vet ni det, ni som numera bor på ”Solsidan” på Rutsberg – namnet kommer från 1700-talsurmakaren Lars Ruth ! Kanske någon ny väg kan döpas till Lars Ruths väg ? Fortsättning under bilderna.

Bilden nedan från Wikipedia.

Texten nedan är hämtad från artikeln Nu vet vi mer om Rutsberg i Västerviks-Tidningen 6/2 2015.

”Monika Andersson har talat med sin moster Ulla Petersson, som är född 1917. Hon visste en del om gården Rutsberg. Den låg inte där kapellet finns idag – utan lite längre bort där Rutsbergsgatan 21–23 finns i dag.– Hon berättade att man plöjde fälten vid gården med två oxar i början av 1900-talet, skriver Monika Andersson…

…Under Rutsberg fanns ett torp som hette Udden. Det låg lite längre upp i viken. Uddatorpet finns fortfarande kvar. I torpet bodde ”Josef på Udden” med sina föräldrar. Han hette Jonsson i efternamn och levde ända fram till 1967. Så länge hans mor levde hade de ett par kor som betade i hagen.– Vi som hade sommarstugor på andra sidan stengärdsgården kunde gå till ”Udden” och köpa mjölk på 1930-talet, minns Monika Andersson.

Fleetwood på Gränsö ägde det mesta av Rutsbergsområdet. När den sista torparen lämnat gården hyrdes huset ut till ”Guldsmedspelle” som hade guldsmedsaffär på Östra Kyrkogatan.”

Ja, det var historien om hur Rutsberg fick sitt namn och hur släktforskarnyfikenheten spiller över på andra områden som tex ”ortnamnsforskning” .

Publicerat i Hantverkare, Lofta, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Marknad i Västervik på dagen för 100 år sedan !

Postat den 21 oktober, 2014 av Carina

Marknaden – i Västervik kallat ”marken” hålls alltid tredje onsdagen i oktober månad. Hur länge det varit så vet jag inte i skrivande stund, men av en slump hittade jag en beskrivning av marknaden i Västervik i Västerviks Veckoblad 21 oktober 1914. ”Väderleken var ej vidare treflig, mulet och blåsigt med 7 a´8 värmegrader” skriver skribenten. Färsk ål kostar 1 krona kilot ! Intressant att notera är att ångfartyget Skärgården avgick från Klintemåla tisdagen den 10 oktober, och plockade upp passagerare i Solstadström, Blankaholm, Flivik och Lindnäs.

Marknadsnöjena var också karameller och ballonger – där har inte ändrats något på 100 år – och teater- och biograf-föreställningar. Ordningen var ”den bästa”, man hade varit förutseende och stängt både krogar och spritvarumagasinet samt bryggeriernas ölförsäljning redan på tisdagen.

I tidningen Våra Rötter nr 3/2013 berättas om ”ofärdige” Ville Svan som bla spelade på marknader för att kunna tjäna några slantar.”Ville hade ett enradigt dragspel med två baser som han kunde spela gamla bitar och visor på. Eftersom vänstra handen var vriden, fick han trä in den med hjälp av den friska handen. Men han kunde inte basa med fingrarna utan satte tändstickor mellan klaffarna och det gick faktiskt riktigt bra att spela på det viset. Han brukade gå till marknaderna i Gamleby och Västervik och spela för att få en slant, men det var inte alltid som det gick så bra med förtjänsten. När Arvid var 17 år, hade han köpt en cykel och då var det lätt för honom att besöka marknaden i Västervik. När han kom till kreatursplan vid Norrtull, stod Ville där och drog på sitt klaver. Han hade då gått den långa vägen hemifrån tidigt på morgonen. Han hade fått några kopparslantar och ett par tioöringar i en liten pappask. Arvid stannade och lade i en krona i pappasken och förklarade hans belägenhet för de förbipasserande En del sade ett glåpord men många gav slantar. Det blev nog det mesta han någonsin fått.” Läs hela den intressanta artikeln Ville Svan – ett människoöde av Karin Hallberg.

Publicerat i Västervik | Kommentarer inaktiverade

Händelöp-dagen 2014

Postat den 12 juli, 2014 av Carina

Idag har det varit Händelöp-dagen – det är årligt återkommande. Mycket trevligt och genuint arrangemang – bra parkering som var gratis, mycket fint hantverk fanns att titta på och köpa, trevlig kaffeservering och så de himmelskt goda strömmingsburgarna – bara de är värda ett besök. Missa inte Händelöp-dagen ! Tack till arrangörerna – Måtte Händelöp-dagen aldrig bli kidnappat av någon ”event-ansvarig”!

”Här finns även en aktiv Damklubb som består av 28 bofasta och sommarboende. Damerna ordnar tillsammans med bysamfälligheten varje sommar en skärgårdsdag, Lördagen i vecka 28. Då kommer många hantverkare från närbelägna orter och det går att köpa rökt fisk, lotter, servering av fiskburgare, kaffe, glass, korv med bröd m.m” Citat från Händelöps Hemsida. Klicka på länken och läs mer !

Båten ovan är byggd av Anders Magnus Nilsson på Händelöp ca 1920.

Här nedan citerar jag ur artikeln ”Händelöp – skärgårdsidyll med dramatisk historia” av Lotta Gometz i Västerviks-Tidningen 14/6 2011.

”Den första som bodde på ön ska ha varit en man vid namn Peder. Vad han hette mer än så är oklart. Men enligt gamla bevarade dokument ska han ha slagit sig ner på platsen år 1570 och började då att betala arrende till kronan/staten som ägde marken vid den här tiden.

– Han betalade i form av saltad och torkad fisk av diverse slag samt en tunna ål om året, berättar Ulla.

År 1677 – då två familjer bodde på Händelöp – inträffade något traumatiskt både för stadsborna och de boende på ön. En dansk/hollänsk flotta seglade in till Västervik och brände ner hela staden. På tillbakavägen seglade de förbi Händelöp och brände ner bodar, redskap och hus även här. Dessutom tog vandalerna med sig djuren som familjerna hade, för att ha som proviant på resan.

– Förmodligen gömde sig öborna i skogen när våldsverkarna härjade. Sedan flyttade de till Åldersbäck där de fick bo tillfälligt under ett års tid innan flytten gick tillbaka till Händelöp igen. När familjerna återvände blev de befriade från skatt under fem års tid för att ha chans att komma igen och bygga sig nya hem.

1719 friköptes Händelöp av tre familjer med familjefäderna Lars Matsson, Johan Uddesson och Olov Nilsson i spetsen.- Många som bor här i dag härstammar från dem. Särskilt Lars Matsson är stamfader till många. Mina barnbarn tillhör exempelvis elfte generationen som bor kvar här, och de är släktingar till Matsson.

Så småningom steg befolkningsantalet på Händelöp vars invånare i huvudsak har levt på fiske och i viss mån jordbruk. 1940 bodde det omkring 100 personer i byn men i dag har alltså siffran sjunkit till hälften trots att det byggdes en bro mellan ön och fastlandet i början av 60-talet.” Läs hela den intressanta artikeln genom att klicka på länken ovan.

Anders Magnus-bygge på väg in…

Kön var tidvis lång till de fantastiskt goda strömmingsburgarna…

Här byggde Anders Magnus Nilsson båtar – välkända och berömda, och med sitt alldeles speciella stuk, många finns fortfarande kvar. Här kan du se några båtar byggda av Anders Magnus Nilsson.

Durspels-smederna från Ankarsrum spelade gamla bitar…

Närmare 2 000 människor var i dag på den årliga Skärgårdsdagen i Händelöps by, enligt Frida Wickström i artikeln Skärgården för en dag i Västerviks-Tidningen 12/7 2014

Publicerat i Båtar och skärgård, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Mars Makalös Minnesdag på Västerviks Museum

Postat den 5 juni, 2014 av Carina

”Mars, även känd under sin samtid som Makalös och enligt traditionen som Jutehataren (”Danskhataren”), var ett av sin tids största fartyg. Det färdigställdes 1564. Det var amiral Jakob Bagges amiralsskepp och gick under i Första slaget vid Ölands norra udde, varvid 500-600 svenskar och 300-400 lybeckare som tagit skeppet i besittning omkom. Jakob Bagge hade dessförinnan gått över till det lybska amiralsskeppet Ängelen, varvid han tillfångatogs. Mars, som bedömdes vara världens största skepp på sin tid, återfanns på botten utanför Öland sommaren 2011.

Skeppet Mars byggdes vid Björkenäs norr om Kalmar och sjösattes 1563. Under 1500-talet fanns en skeppsgård vid Björkenäs som byggde flera skepp. Just bygget av Mars övervakades av mäster Holger Olsson.

Mars byggdes av massiv ek, hade ett deplacement på 1800 ton (jämfört med Vasa som deplacerade 1200 ton), längden totalt var 60 till 70 meter, köllängden var cirka 40 meter. Mars hade en besättning på 600-700 man. En annan källa uppger att besättning var omkring 670 man stor. 350 av dessa var båtsmän och de övriga knektar. Skeppet var när det kom i tjänst svenska krigsflottans paradskepp och var det största i Östersjön under den korta tid skeppet var i tjänst. Fredric af Chapman beräknade fartygets storlek till 164 fot långt samt 42 fot brett….Mars tjänst i flottan blev kort och hon deltog i ett slag, nämligen utspelades utanför Ölands norra udde som utkämpades 30 maj och 31 maj 1564 under det nordiska sjuårskriget.” Text och bild från Wikipedia där det finns mycket mera att läsa.

Mars sjönk den 31 maj för 450 år sedan. På Sjöhistoriskas webplats kan du läsa mer och här kan du se en liten film.

31 maj var det minnesdag för Mars Makalös på Västerviks Museum på Kulbacken. Stockholmsfänikan skänkte 1500-talsglans åt minnesdagen.

Publicerat i Skepp | Kommentarer inaktiverade

Dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag

Postat den 17 april, 2014 av Carina

När jag var liten på 60-talet var fastan och påsken en rolig tid tack vare mormor. Hon höll i traditionerna och såg till att de blev genomförda. Först var det ju fettisdagsbullar eller fastlagsbullarna (kallas numera för semlor) och hon bakade stora tisdagsbullar varje tisdag i fastan. Man gröpte ur det mesta av brödinkråmet och blandade det med mandelmassa och grädde, och fyllde hålet med detta. Sen grädde ovanpå och kanske lite pudersocker. Min bror föråt sig – en sån där tisdagsbulle kändes som en liten limpa i storlek för ett litet barn. Bilden från Wikimedia Commons.

Sen var det fastlagsriset eller påskriset, ett björkris. Det skulle kläs med fjädrar och vi gjorde påskkärringar av piprensare och knäckformar. Mycket roligt pyssel. Och påsksakerna skulle fram, det kunde vara virkade påskkärringar som skulle hängas upp i lampan och täljda och målade tuppar av trä. Påskbonader i papper kunde också sättas upp. Bilden från Wikimedia Commons.

På dymmelonsdagen skulle man skriva lappar med något skojigt innehåll, man skulle gärna retas med den man tänkt skoja med. Och så skulle man fästa lappen i smyg med en knappnål på ryggen på ”offret”. Det där var ganska allmänt i skolan också, det var ett evigt smusslande och kollande så man inte fått någon retsam lapp, och stort fniss och jubel om man lyckades få någon att gå omkring med lapp på ryggen.

På skärtorsdagen skulle man klä ut sig till påskkärringar, med kjol, förkläde, huckle på huvudet. Dessutom skulle man ha kvast och fick man låna en kaffepanna av mormor var det bra. Äldre grabbar klädde ut sig till sotare eller påskgubbar med höga svarta hattar. Sen gick man runt i kvarteret där man bodde. Förberedelserna i veckan innan var att göra påskkort att ge till dem man besökte. Vi fick bara gå till dem vi kände. Man ringde på och önskade Glad Påsk och överlämnade ett påskkort . Sen förväntade man sig en gengåva. De vuxna var rätt generösa, och man kunde få lite godis, en 25-öring, ett äpple..Detta lades i kaffepannan. Bilden från Wikimedia Commons.

Långfredagen var det inget speciellt med, eftersom vi inte var religiösa. Däremot skulle man visa respekt för dem som var det, och hålla sig lugn och inte stimma och stoja ute. Mamma berättade att när hon var barn på 40-talet spelades bara sorgemusik på radion hela långfredagen, och alla biografer och affärer var stängda. Det var de troligen på 60-talet också.

Påskafton var det firande med mycket god mat, traditionell sådan. Kokta ägg som vi målat förstås, sill och potatis, böckling som köpts på Fiskaretorget, böcklinglåda, inlagd strömming, strömmingsrulader, omelett, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse. Och så gömde någon vuxen påskägg med godis, och vi fick leta. Fågel, fisk eller mittemellan ? frågade vi. Och när vi närmade oss stället sa de vuxna att ”det brändes”.

Resten av påskhelgen tillbringade vi på ”stugan” som mormor och morfar hade tillsammans med mormors syster och hennes man. Det var anspråkslöst och härligt, de vuxna umgicks och barnen lekte.

Publicerat i maträtter och recept, Seder och bruk, Släkten Teurneau, Västervik | Kommentarer inaktiverade

Tjustbor

Skeppsredare Albert Tenger i Västervik

Bildgallerier på Tjustbor

Pestkyrkogården på Läroverksplan i Västervik

Skärgårdsdagen på Händelöp – Händelöpdagen 2015

Händelöp-valsen

Västerviks-urmakaren Lars Ruth gav namn åt Rutsberg i Piperskärr

Marknad i Västervik på dagen för 100 år sedan !

Händelöp-dagen 2014

Närmare 2 000 människor var i dag på den årliga Skärgårdsdagen i Händelöps by, enligt Frida Wickström i artikeln Skärgården för en dag i Västerviks-Tidningen 12/7 2014

Mars Makalös Minnesdag på Västerviks Museum

Dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Meta