Anders Erik Wickholm var son till betjänten, krögaren och mjölnaren Anders Wikholm och Maria Ericsdotter, och föddes i Fogelså, Locknevi år 1785. Jag har skrivit om familjen i ett tidigare inlägg.
Enligt husförhörslängden 1796-1805 läste han väl i bok. Han flyttade till Stockholm 1801 och gick i lära till ställmakare (vagnmakare). Efter det flyttade han till Vimmerby. Där gifte han sig 1809 med Lena Greta Persdotter född 1789 i Locknevi. Bild tv o nedan från Wikipedia.
”Att vagnmakaren ensam icke kan vara i stånd att färdigbygga en täckvagn eller annat finare åkdon, inser man lätt, om man något tänker efter, vilken mängd olika slags arbeten som därvid måste förekomma. Mestadels är han endast träarbetare och kan vanligen icke åstadkomma stort annat än vanliga arbetsvagnar, vagnsunderreden eller dylikt. Dock även därtill behöver han hjälp, nämligen av smeden. Är det fråga om ett bättre åkdon, så måste han till sitt biträde anlita ett helt sällskap, medarbetare av olika yrken, såsom grovsmed, snickare, sadelmakare, låssmed, svarvare, glasmästare, snörmakare, målare, lackerare, ja kanske till och med förgyllare och ornamentsbildhuggare om det ska vara riktigt fint” ” Text ur Arbetets Bok 1887.
Familjen bodde i Huset nr 15 i Vimmerby från 1810 till 1819, då de flyttade till Toverums Bruk i Locknevi. Där är han enligt husförhörslängden arbetare. Nedan en bild på Toverums säteri, från Wikipedia.
1822 flyttar familjen till Locknevi säteri.
”Öfverstelöjtnanten och riddaren af Svärdsorden Staffan Klingspor, illa bleserad i slaget vid Helsingborg, död 1766, har med stor kostnad ånyo och prydligt uppbygdt detta säteri ofvanför den gamla åbyggnaden och anlagt en stor trädgård. Säteriet kom med dennes dotter till assessor Axel Rothlieb, som dog här 1778. Sonen, major Fredrik Henrik Rothlieb, skall äfven betydligt förbättrat stället.” Källa Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon över Sverige.
1826 flyttade familjen till Gelbjutaregården i Västervik, nuvarande Fabriksgatan 8. Där bodde senare även en annan gren av släkten, min mormors familj Teurneau.
Anders Erik Wickholm och Lena Greta Persdotter fick barnen Ulrica Sophia Wickholm, född 1814, Albertina Wikholm född 1817, Gustaf Fredrik Wikholm född 1819, Carl Eric Wickholm född 1821 och Sixten Fridolph född 1824, död 1845 i vattusot, samt Josephina Wilhelmina Wikholm född 1827.
År 1827 flyttade familjen till ”Långfarsta” Fabriksgatan 10. (bilden till vänster)
Där dog Anders Erik Wikholm av nervfeber (tyfus) år 1828, 43 år gammal.
Samma år flyttade änkan och barnen till Kapten Banks gård på Norra Qvarteret 37. Lena Greta blev ensam försörjare till en barnaskara på 6 barn i åldrarna 14, 11, 9, 7, 4 och 1 år. Sonen Carl Eric flyttade till Stockholm 1836, döttrarna Albertina och Ulrica Sophia flyttar hemifrån 1838. Familjen flyttade tillbaka ”Långfarsta”, och därifrån 1840 till Nygatan 8.
Sonen Gustaf Fredric kallas nu Båtförare i husförhörslängden. 1841 flyttade familjen till Bredgatan 22, Gustaf Fredrik kallas Båtskeppare och brodern Carl Eric är sjöman ”med Capten Fogelmarck”. Josephina flyttar till Stockholm 1843, men återkom året efter, då familjen flyttade till Hamngatan 22. Där träffade Gustaf Fredrik sin tillkommande, sjömansdottern Hedvig Christina Schröder.
Änkan Lena Greta och barnen Carl Eric och Josephina flyttade tillbaka till Nygatan 8 år 1846, och året därefter till Östra qvarteret 111, tredje Båtsmansstugan på höger hand (bilden till höger).
Josephina gifte sig 1850 med sjömannen Jonas Torstensson Törnqvist. De fick tre barn. Vad som hände Jonas vet jag inte, men familjens öde blev tragiskt.
Josephina blev änka och bodde med de bägge sönerna som var sjömän. Den ene drunknade i dec 1880, 27 år gammal, den andre dog i lunginflammation året efter 25 år gammal. Dottern dog ogift.
1850 flyttade flyttade Lena Greta till Båtsmansgatan 23 (bilden ovan) Om sonen Carl Eric står det ”rymd 1846”. Han hade tydligen rymt från sitt skepp, något som inte alls var ovanligt.
Västervik var en viktig sjöfartsstad och Västerviks-skeppen gick i fraktfart mellan främmande länder. I åratal gick de från hamn till hamn, och när de till slut efter åratals bortavaro kom hem till Västervik, kunde stora delar av besättningen vara utbytt – döda eller ”rymda”. Vi vet inte om Carl Erik någonsin hörde av sig hem till sin mor.
Ovan ses skonaren Albert på en tavla från 1845. Den fördes av kapten Fogelmark. 1850 råkade skonaren ut för skeppsbrott utanför Schleswig. Västerviks Veckoblad skrev: ”Efter att ha tillbragt en hel månads tid i Nordsjön under konträra stormar, köld och snöyra, och äntligen nära inloppet till sin destination, blev han överfallen av en förfärligt svår sydväst à västlig storm, som slet seglen i stycken, varefter kaptenen, seende fartyget urståndsatt att klarera den ej långt avlägsna kusten, resolverade kapa båda masterna överbord och bringa upp till ankars, för att i händelse av stormens avtagande möjligen kunna frälsa skepp och last. Men istället fördubblades stormens raseri på andra dygnet i förening med en fasansfull bränning inpå detta grunda vatten. Och sedan först ena ankarkättingen sprungit och det andra ankaret ej höll fast, kastades fartyget under förfärliga, söndervräkande stötningar upp på den sk Seasandsbanken”. Besättningen räddades dock. Det kan hända att Carl Erik Wickholm tidigare seglat med kapten Fogelmark på skonaren Albert, men i skrivande stund vet jag inte vilka fartyg han seglade på.
Änkan Lena Greta bodde sedan i tur och ordning på Nygatan 15 (1852) , (bilden ovan), Strömsgatan 13 (1856) , Östra Kyrkogatan 8 (1857) (bilden till vänster), Östra Qvarteret 112 (andra Båtsmans-stugan på höger hand år 1860), bilden nedan.
1861 flyttade hon till Båtsmans- gatan 5. Där står det antecknat att hon är ”fattighjon”, och där dog hon 1872, 85 år gammal, 44 år efter sin make. Familjen hade då bott på 15 ställen sedan de kom till Västervik.
Troligen är Lena Greta Persdotter begravd på Västerviks Gamla Kyrkogård, som på 1800-talet var den nya kyrkogården. Jag vet dock inte hur länge begravningar gjordes på kyrkogården runt S:ta Gertruds kyrka. Släktforskningen om släkten Wickholm är till stora delar gjord av Yngve Teurneau 1978, och sedan kompletterad 2013.
