Tyres Larsson var son till länsman Lars Tyresson och Lucia i Blidstena i Västra Ed. Tyres Larsson var stallmästare i Darsou, Preussen hos generallöjtnant Patrick Ruthwen vid Kalmar Regemente. Darsou är troligen identiskt med Dirschau eller nuvarande Tesev, söder om Gdansk i Polen.
Kalmar Regemente var förlagt till dess trakter när Tyres dotter föddes där 6/1 1637. Tyres hade frun Malin med sig i fält. Vid denna tid kunde man ha familjen med sig ut i fälttåg, i synnerhet om man var befäl. Bild på soldat från Wikimedia Commons.
Tyres återvände 1637 till Sverige med fru och nyfödd dotter och blev rusthållare i Blidstena i Västra Eds socken. Kanske återvände han till Sverige i samband med att Patrick Ruthven tog avsked ur svensk tjänst i juni 1637. 1640 ägde Tyres tre hästar, två stutar, 6 kor och 2½ tunna utsäde.
1666 var det process i tinget mellan Tyres och hans svåger Anders Ingesson om ”en onödig träta och oenighet”. Det resulterar i förlikning om ”all twijst både om peehningen efter wåra Sahl (saliga, dvs avlidna) K.(troligen kära) föräldrar, så som ock alla annan missförstånd oss emellan uppwuxne är —ska härmed vara alldeles upphäfwt ändat och slutat.”Om någon part bröt mot förlikningen skulle den böta ett par utvalda oxar, den ena till sockenkyrkan, den andra till tinget.
Tyres hade barnen Hedvig Lucia född 1637 i Darsao, Preussen, Lars född ca 1638, Anna född ca 1645, Elisabeth född 1650 och Karin född 1654. Tyres Larsson var anfader till min farfars far Gustaf Andersson från Lofta.
”Patrick Ruthven, lord av Ettrick, earl av Forth, earl av Brentford, fältmarskalk, var en skotsk militär under lång tid i svensk tjänst. Ruthven var ryttmästare när hans skotska truppenhet inträdde i svensk tjänst 1609. Han befordrades 1617 till överstelöjtnant och placerades vid Herman Wrangels småländska regemente. Under 1620-talet var Ruthven regementschef för flera olika småländska regementen och 1629 för ett värvat skotskt regemente. Han befordrades 1632 till generalmajor och 1635 till generallöjtnant.
Ruthven var en skicklig krigare och utmärkte sig flera gånger i Gustav II Adolfs krig, framför allt i slagen vid Mewe 1626, där han kraftigt bidrog till konungens seger, och den betydelsefulla segern under eget befäl över sachsarna vid Dömitz 1635 vilken tryggade övergången vid Elbe för Johan Banérs armé. Han spelade också en viktig roll som värvare av trupp från Skottland för den svenska kronans räkning. Ruthven tog avsked ur svensk tjänst 27 juni 1637. Ruthven var enligt samstämmiga källor i dåtiden gravt alkoholiserad och kallades stundom ”Rothwein” (Rödvin)” Text och bild från Wikipedia.
”Slaget vid Dömitz ägde rum 22 oktober 1635. Vid Johan Banérs återtåg från Magdeburg 1635 beslöt sig kurfursten av Sachsen för att med en armé genskjuta Banér i Mecklenburg. Banér hade emellertid fått vetskap om kurfurstens planer, och han sände generallöjtnant Patrick Ruthven med ett kavalleri på närmare 5 000 man och 1 000 musketerare till Dömitz. Den 22 oktober 1635 stod där ett slag, och svenskarna besegrade sachsarnas infanteriarmé på cirka 7 000 man och tog 2 500 fångar. Text Wikipedia
Johan Banér (ovan t.h) anses som en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna. Redan som 19-åring deltog han i det ryska kriget. Genom sin duglighet som organisatör och truppförare steg han snabbt i de militära graderna. Banér var känd för sin stora aptit på mat, starkvaror och kvinnor. Han svor och ansågs snar till vrede men genom sina goda ledaregenskaper uppskattades av sina underlydande. Av sina motståndare ansågs han som en råbarkad slugger, urtypen för en befälhavare där gåpåaranda och mod kompenserade bristande taktik. Hans temperament och brist på diplomatisk begåvning gjorde att han ofta kom i konflikt med allierades befälhavare. Han avled av skrumplever 1641″ Text från Wikipedia.
”
Under hela trettioåriga kriget utspelar sig knappt 50 större fältslag. Ett fältslag tog egentligen bara någon dag. Större delen av tiden marscherade soldaterna mellan olika platser och levde lägerliv. Under vintrarna inkvarterades man hos bönder. Ingen armé kunde stanna länge på samma plats. Maten och betet till hästarna tog snart slut och för att inte svälta ihjäl var de tvungna att flytta runt. De som drabbades hårdast var civilbefolkningen, nästan en fjärdedel av Tysklands befolkning utplånades under trettioåriga kriget. Bilden ovan från Wikipedia.
Livet i ett fältläger var mestadels svårt, ibland fanns mat i överflöd men ofta svalt man. Vad soldaten kunde hoppas på var en lyckad plundring av en belägrad stad. Då tog man mat och kläder och kunde till och med bli rik. Många soldater levde hela sitt liv på detta sätt. Om soldaten var gift, skötte hans fru hushållssysslorna. Hon tvättade och lagade kläder, hjälpte soldaten med att samla krigsbyte, lagade mat och tog hand om barnen. De soldater som hade råd kunde skaffa sig en ung pojke eller flicka som tjänare. Om det var möjligt skaffade han sig även en häst som packdjur. Hästbild från Wikimedia Commons.
Förutom soldaterna, deras familjer och barn följde en massa andra människor armén. Män och kvinnor som på olika sätt försörjde sig på soldaterna. Marketentare och marketenterskor, läkare, kvacksalvare, präster, smeder, hantverkare, prostituerade och gycklare. Man kan säga att det var som en hel stad som följde armén. En armé med följe kunde bestå av lika många människor som den tidens största städer. Det civila följet (trossen) var ofta minst lika många som soldaterna” Text från artikeln ”Fältläger under trettioåriga kriget” från Armemuseums hemsida. Bild från Wikipedia. Läs mera om Trettioåriga kriget där.
”Kalmar Regemente har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp i Kalmar län på 1500-talet. År 1616 organiserades dessa enheter tillsammans med andra från närliggande Kronobergs län av Gustav II Adolf och bildade Smålands storregemente där tolv av totalt 24 kompanier rekryterades i Kalmar län. Smålands storregemente bestod av tre fältregementen, där Kalmar regemente var ett. Någon gång runt 1623 splittrades storregementet permanent och bildade tre mindre regementen där Kalmar regemente var ett. Kalmar regemente var ett av de ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Regementets första befälhavare var Patrick Ruthven” Text från Wikipedia.