Den senaste stora pestepidemin hemsökte Sverige 1710 till 1713. Pesten kom med båt till Sverige från Livland och Finland. Dödligheten var mycket hög. De fattiga drabbades alltid värst, eftersom de hade mindre möjlighet att hålla hygien, och vistades ofta i närhet av råttor och deras loppor. Pesten drabbade främst de större städerna. Det har uppskattats att nära en tredjedel av Stockholms, Göteborgs och Malmös invånare dog. Samtliga samhällsklasser drabbades, och i synnerhet barnen led pestdöden. Man hade uppfattningen att pesten spreds av hundar, svin och katter varför dessa avlivades i stor utsträckning. Kungafamiljen och ämbetsverken flydde till Falun och Sala i tron att svavelångor skulle minska risken för smitta.” Källa Wikipedia
Förordning av november 1710: Bestämmelse för hela riket: ”När någon utav denne farsoten genom döden avlider, måste den döde av de därtill utsedda genast, utan någon svepning eller ringaste andra ceremonier, gravöl, process, bårkläde eller annat slikt, skaffas till jorden utom staden och på landet i närmaste avsides backe och där tillika med sine gång- och sängkläder djupt i jorden nedgrävas och med jord övertäckas. Bild till vä Kristdala kyrka.
Nedan en bild från Skänninge år 1700 från Wikimedia Commons.
Till en socken i närheten av Norrköping fördes smittan genom själve klockaren, som varit inne i staden och begravt sin i pesten avlidna syster samt trots provinsialläkarens varningar tagit den dödas kvarlåtenskap med sig hem. Förhållandevis värst hemsökt bland Östergötlands städer synes Skänninge ha varit, där 500 personer av 700 avledo i pest.
Till S:t Annae kapellförsamling i Östergötlands skärgård kom eländet genom en »fiskeköparepiga» från Stockholm. Det spred sig från ö till ö och kostade nästan halva socknens befolkning livet. Härute i havsbandet fanns naturligtvis ingen läkare. Den enda sjukhjälp, som bestods, var att klockaren ibland slog åder. Ovan th : Gamla kyrkporten i S:ta Gertruds kyrka i Västervik.
Än i dag bevarar folket här ute i skärgården i minnet de platser, som användes till pestkyrko-gårdar….
…I Kalmar ser man precis, hur det gick till, att pesten kom in i staden. Två skeppare, som varit i Stockholm och blivit smittade, fördes upp i staden och avledo i sitt kvarter den 4 september. Värdinnan, en fattig änka, lånade av en granne två lakan att breda över liken och återlämnade dem otvättade, varefter de lades undan i en slagbänk, där tre flickor hade sin sovplats. Flickorna sjuknade först, sedan de andra, som bodde i huset, och inom en månad hade åtta av dem avlidit. De dödas kläder och bohag skiftades mellan arvingarna, och sjukdomen spreds åt olika håll.
Kalmar län hörde till de svårast hemsökta landsändarna, vilket nog får tillskrivas den myckna sjöfarten och den slappa bevakningen vid Kalmar sjötull, där tullnären lät fartyg passera ut och in utan någon kontroll. Bilden ovan föreställande Kalmar år 1700 från Wikipedia.
Även Öland led mycket av pesten, och lik av farsotens offer anträffades både på vägar och i skogar, »på vagnar liggande. Sedan ett offer i någon by fallit för smittan, skonades intet hus», tillägges det i en samtida skildring. Det sägs, att befolkningen under denna tid minskats med nära hälften, en uppgift, som dock sannolikt är överdriven.
Men man har icke tillfälle att kontrollera den, eftersom så många präster avled och en mängd kyrkböcker följaktligen sakna anteckningar från denna tid.
Prästerna skördades av farsoten under sitt arbete på att trösta och hjälpa de sjuka, för vilka de även måste träda i läkares ställe. Ty varken här eller i Kalmar län fanns någon läkare att tillgå. Det var prästmännen, som fingo öppna bölder, slå åder och genom sin örtkunskap söka ersätta bristen på både apotekare och läkemedel…”
Text från Svenska folkets underbara öden. Bilder på gravstenar och krucifix från Västervik.
