”Gottfrid Samuel Nikolaus Kallstenius, född 13 juli 1861 i Västervik, död den 26 maj 1943, var en svensk konstnär. Han var bror till zoologen Evald Kallstenius och kusin till filologen Gottfrid Kallstenius.
Kallstenius studerade vid Konstakademien och i utlandet. Han blev efter fleråriga studier i ämnet i Italien 1903 lärare i dekorativ konst vid Konsthögskolan och var 1910-16 extraordinarie professor där.Som målare övergick han tidigt från realism till stämningsmåleri och hittade sedan en svenskt romantisk ton, ofta med solnedgångar och solbelysta kustlandskap.
Han utförde flera monumentala målningar, ibland med religiösa motiv, exempelvis en altartavla i Västervik och väggmålningar i Rederi AB Nordstjernans hus. Bland hans målningar märks De sista träden och Efter solnedgång (båda på Göteborgs konstmuseum) samt Småland (Nationalmuseum).
Kallstenius framträdde även som författare av handböcker i oljemålning, Oljemåleriet, färgstoff och bindämnen (1913) följd av Handbok i oljemålning (1915, 3:e upplagan 1925) men verkade även inom andra områden med Dikter och hugskott (1917), Ur gamla papper (1923) samt Konsten, dess väsen och betydelse (1931).
Gottfrid Kallstenius var gift med konstnären Gerda Roosval-Kallstenius. En son är Evald Kallstenius, också konstnär. Makarna Kallstenius uppförde en magnifik villa på Krokvägen 1B i Storängen, Nacka, som ritats av arkitekten Gustaf Petterson där de bodde livet ut.” Text och bilder från Wikipedia.
Läs mer på Svenskt biografiskt lexikon.
Se Gottfrid Kallstenius målningar.
Åsa Frosterud Jägerhorn i Västervik har skrivit en fin bok om Gottfrid Kallstenius ”Gottfrid Kallstenius – I tusen tallars skugga”
Du kan läsa en recension av boken i artikeln ”Fem års spaning efter Gottfrid Kallstenius är över” av Bengt Faleij i Västerviks-Tidningen 1/12 2010. Bengt Faleij skriver i sin artikeln bl a: ”Det var många gånger en svår och hård väg för att få smör och bröd på bordet till en växande familj. Under en period var han mer eller mindre anställd av affärsmannen Axel Ax:son Johnson för att föreviga hans imperium.
Men livet var också studier och undervisning vid Akademin, konstnärsstrider, långa och produktiva arbetsperioder på hemmaplan och utomlands, som dagligen avbröts med några timmar vid flygeln.
Kallstenius var en mångsidig man. Han skrev också; både poesi och facklitteratur. Somrarna vid Månbacken i Källvik var centrala för hans konst.
Månbacken blev för familjen Kallstenius vad Sundborn var för Carl Larssons. Men Gottfrid Kallstenius brottades också med den livslånga sorgen efter brodern Evald, som försvann med Björlingexpedition 1892 i ishavets eviga mörker på väg – kanske – mot Ellesmere Land. ”
Text från artikeln ”Fem års spaning efter Gottfrid Kallstenius är över” av Bengt Faleij i Västerviks-Tidningen 1/12 2010. Gravstensbilder privata, hör ej till VT:s artikel. Jag är inte släkt med familjen Kallstenius.
