Johan Jönsson föddes 1791 i Blidstena i Västra Eds socken. Han var son till hemmansägare Jöns Jaensson och Carin Johansdotter. Familjen flyttade till Löckerum i Gamleby. Han gifte sig 15/9 1811 med den tre år äldre Anna Danielsdotter från Löckerum, hon väntade då barn.
Johan Jönsson åkte skridskor på Soagölen i byn samma dag som hans son Jaen Gustaf Jaensson föddes, enligt födelse- och dödböckerna. Sonen födes 1 december enligt födelseboken.
Johan gick igenom isen söndagen den 1 december 1811 och ”Drunknade uti den så kallade Soagölen den 1:sta uti föreskrivna December månad och efter sig lämnat hustrun Anna Danielsdotter som dagen efter hans död som var den andra december födde en son som heter Johan Gustaf…” står det i bouppteckningen. Vi får anta att bouppteckningen ger de rätta uppgifterna, och att sonen föddes dagen efter att Johan drunknat.
I dödboken står det följande ” Johan Jönsson från Löckerum. 1 dec. Jöns Jaensons son i Löckerum. Gift 1811, efterlämnar hustru och 1 barn. Drunknade och begrofs den 8. Han omkom under åkande på skridskor”. I Husförhörslängden står det dock att Jaen Gustaf är född 1 december. Kan de olika uppgifterna bero på några arvstekniska skäl? Att ett barn föds samma dag som fadern dör är en så ovanlig händelse att prästen borde ha kommit ihåg det rätta förhållandet.
Att åka skridskor en söndag ansågs dock som ”syndigt” på den tiden. I Sven Kjellgrens bok ”Vardag och högtid i Tjust under gångna tider” finns följande historier från några olika Tjustsocknar. ”Det ansågs som en stor synd att gå på skridskor och de som gått ner sig fick inte gärna vila på kyrkogården. Man band skridskorna utanpå kistan med den som drunknat”(Gladhammar)
”De som åkte ner sig med skridskor en söndag eller en helgdag och särskilt medan gudstjänsten i kyrkan pågick, var inte värdiga att begravas som andra. De fick ha skridskorna på när de begravdes (Gladhammar)
”När Dalhems gamla kyrka fanns, den revs 1875, var det en kärring som drunknat under en skridskofärd. Henne tog man över ringmuren vid kyrkan ty genom kyrkporten fick kistan inte bäras. Gaveln på kistan var utslagen och likets fötter stack ut där. På dem satt skridskorna kvar, synliga för folket. Dem fick hon ha med sig i graven” Bild th privat.
Begravningen ägde rum samma dag som Johans son Jaen Gustaf döptes söndagen den 8 december. Den 23-åriga hustrun Anna tvingades begrava sin 20-årige make samma dag som deras förstfödde döptes. Anna hade själv blivit föräldralös när hon var 11 år. Dessutom hade Johans mor, Annas svärmor Carin Johansdotter dött av rödsot en knapp månad tidigare, den 3 november, 59 år gammal. Johans far dog i maj 1812. Bild nedan Wikipedia
Den 14 december hölls bouppteckningen efter Johan. Han hade 40 riksdaler Banco i kontanta penningar ”som befants i huset”, något som var ovanligt på den tiden. Han ägde bl a ett pipbeslag av silver och brännvinskanna av koppar, en liten tennskål och en snusdosa av tenn, 1 fällkniv, en psalmbok och en katekes, 5 skjortor, 1 par kalsonger, 1 syrtut och en hel del andra kläder. ”Syrtut var en lång rock med slag och en eller två knapprader. Den användes både civilt och militärt som uniformsrock istället för kappa.”(Källa Wikipedia)
Anna gifte om sig när sorgeåret var till ända. Nyårsafton 1812 ingick hon äktenskap med torparen Sven Larsson född 1791. Han fick också ett tragiskt slut. Han ”drunknade vid nätens vittjande i Bosjön” i Lofta socken i april 1834, och Anna stod åter ensam, nu med tre barn. Två år senare gifte hon om sig med änklingen Anders Nilsson. Han dog 1851, men Anna levde ända till 1879. Hon blev 90 år gammal och dog av ”åldersavtyning”. Bild ovan privat.
”Skridskon var naturligtvis från början ett nyttoföremål som gjorde det enklare att ta sig fram på isarna. Särskilt användbart var det som fortskaffnings-medel för befolkningen utefter kusterna och i skärgården. Skridskor av järn är i Sverige kända åtminstone sedan 1500-talets mitt. Skridskoåkare på Mälarens is har avbildats 1674… Sannolikt kom influenserna till Sverige från just Holland…. På ett flertal målningar har konstnärer skildrat skridskoåkare i alla åldrar som roar sig med att åka på tillfrusna vallgravar, kanaler och bydammar. I ett land som Holland, där vattenvägarna under lång tid varit viktiga, är det naturligt att skridskon hade stor betydelse också för samfärdseln. Men på målningarna är det främst nöjesåkningen som skildras.
Från 1700-talet finns några få järnskridskor bevarade. På dessa äldre skridskor var skenan infälld i en fotplatta av trä med remmar som användes för att spänna fast skridskon på kängan….Skridskor av den här typen var vanligen tillverkade av bysmeden. Ungefär samma konstruktion levde kvar under lång tid.” Text från artikeln Skridskor och skridskoåkning på Kalmar Läns Museums hemsida.
Innan skridskor av metall fanns använde man sk isläggar, skridskor gjorda av mellanfotsbenet av häst eller nötkreatur. Läs mera i artikeln Isläggar – hockeyrörens föregångare på Historiska Museets hemsida.
Vad hände i Sverige 1811? Ja, 1810 hade den nyvalde svenske kronprinsen Karl August dött av slaganfall på Kvidinge hed i Skåne. Löjtnanten Carl Otto Mörner begav sig strax därpå till Frankrike och erbjöd den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte (bild från år 1792 th) att bli ny svensk kronprins. Under en riksdag i Örebro 1810 valdes Bernadotte till ny svensk kronprins.” Källa Wikipedia. Bland de företeelser som vållade mest oro bland landsbygdsbefolkningen märktes enskiftet och de utskrivningar som Jean Babtiste Bernadotte lät genomföra.Nedan en europeisk krigsbild från år 1811 från Wikipedia.
I januari hade man ökat antalet militära utskrivningar i Sverige, för att vara på den säkra sidan om krigssituationen i Europa skulle ändras. Först att skrivas ut var gotlänningarna i denna den allra första svenska värnplikts- utskrivningen. I brist på gevär utrustades de äldsta beväringarna i Gotlands Nationalbeväring med pikar, trots att detta vapen var helt föråldrat.
I Juni 1811 inträffade Klågerupskravallerna – som kallats det sista svenska bondeupproret. Skånska bönder protesterade mot ökade soldatutskrivningar och ett 30-tal sköts ihjäl av militären.
”20 av revoltörerna dömdes till döden och 43 till spöstraff följt av sex års fängelse. Några få frikändes helt. Flera av domarna kom visserligen att mildras, men för de tre som utpekats som ledare väntade ingen pardon. Drängarna Mårten Bengtsson, Per Ottasson och Per Hurtig skulle alla ställas inför bödeln. Efter att först ha fått sina högerhänder avhuggna halshöggs de. Kropparna spikades därefter upp i avskräckande syfte.
Året därpå, 1812, upphävdes äntligen den hatade förordningen om förstärkningsmanskap. Istället kom en lag om allmän beväringstjänstgöring. Denna lade i sin tur grunden till 1900-talets allmänna värnplikt – som avskaffades först 2010.”Text från artikeln Blodbad när militär sköt mot bönderna – Klågerupskravallerna 1811 i Allt om historia.
Hur gick det då för den lille gossen Jaen Gustaf – han som föddes faderlös i Löckerum och döptes samma dag som fadern Johan begravdes. Han ”stammade mycket” som barn. Detta har prästen noterat i husförhörslängden. Som ung arbetade han hos olika bönder som dräng, och 1836 gifte han sig. Dagen efter bröllopet gifte sig hans mor med sin tredje man. Jaen Gustaf blev hemmansbrukare och fick sju barn. Hans förstfödda var min farfars farmor Anna Lowisa.
Nedan ”Olof Hermelin – Landskap med skördande bönder” från Wikimedia Commons.
