Måns var skattebonde i Höckhult i Kristdala socken. Han var också länsman och deltog i Dackefejden i egenskap av kapten för sin socken. Han deltog i krigståget mot Stegeborg i Östergötland.
”Under Dackefejden hade Stegeborg legat vid frontlinjen och Gustav Vasa hade under hösten vistats där två månader. Dacke anföll Stegeborg över isen vintern 1543 med ett tusental man. Anfallet misslyckades då hans närmaste man gick över på kungens sida. Detta anfall blev den sista attacken riktad direkt mot Stegeborg någonsin.” Text från artikeln Vikbolandet, en befäst halvö? av Johan Deltén.
Ovan th Stegeborg
Fogden i Tunalän, Sven Småsven, lät gripa Måns i Höckhult och föra honom till Stockholm, där han blev insatt i ett fängelsetorn. Enevald Hansson hade förhört honom där och funnit hans skuld mindre än vad fogden påstått. Måns i Höckhult omnämns i ett brev från kungen avsänt 1/3 1544 och adresserat till ståthållaren Botvid Larsson ” Vi hava, skriver han, förnummit av Enevald Hansson att den länsman med den ena armen som ligger där i tornet, skall icke hava så stor skuld, som den Bengt Småsven honom beklagat haver. Därför må du väl låta honom komma upp av tornet till vidare besked. Dock låtandes hava tillsyn med honom, att han inte kommer sin kos, förrän vi vidare bliva därom förtänkte”. Om han senare blev frigiven får vi inte veta.
Måns i Höckhult hade en dotter som gifte sig med Per Börjesson, knekt i Höckhult i Kristdala, och rotemästare i Anders Östgötes fänika. Per var också länsman i Tunalands härad, och han var ombud för allmogen i Tjust och Tuna län vid riksdagen 1571. Måns i Höckhult hade också två söner, Hans och Nils. Måns i Höckhults änka levde 1556. Stockholmsbilden nedan från Wikimedia Commons visar Stockholm ca år 1570. Bilden ovan tv visar Gustav Vasa ca 1558 och kommer från Wikipedia, där du kan läsa mera om kungen.
”Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542-1543, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Torsås i södra Småland. Orsaken till upproret var det starka missnöje som rådde mot kungens försök att stärka centralmakten, något som kändes extra hårt i det tidigare relativt självständiga Småland.
Upprorsmännen var främst missnöjda med Gustav Vasas skattepålagor och med den rådande kyrkopolitiken. Revolten spred sig snabbt över Småland, Öland, skogsbygderna i södra Östergötland och skogsbygderna i östra Västergötland. Städerna Kalmar och Jönköping förblev dock i kungamaktens händer….Den 8 november 1542 blev kungen tvungen att gå med på en fredsuppgörelse. Dacke blev i och med den ledare för Småland undantaget Kalmar och Jönköping. Under vintern och våren år 1543 slog dock Gustav Vasas trupper skoningslöst tillbaka och Småland hamnade åter direkt under den svenska kronan. Efter kriget väntade svidande vidräkningar för alla bönderna i de deltagande socknarna och för dem som deltagit i upprors-männens skara. Någon amnesti gavs inte. Dackes hembygd blev brutalt härjad och Dackes släktingar antingen avrättades eller deporterades.” Text från Wikipedia.
Ovan Nils Dackes avhuggna huvud, tecknat i Johan Petri Klints krönika, där Dackes död beskrivs på följande vis: ”Vtij thenne månat (augusti 1543) sende Germund Suenson på Calmare slott höffuesman förnemde Per Skriffare medh nåkra knecter wtt att sökia effter Nils Dacka honom til att fånga eller nederleggia, funno the så honom vtij en skogh heter Rödeby Schog i Blekindhe; effter att Per Skriffare wijste huar han ther hade sin röffare kulo, bleff han tem warsse och flox söckte effter honom, och icke kunde få honom leffandes fatt, sköte the honom i hiel, och förde honom dädan till Calmare, ther hans krop bleff quarterett på tijo stagell, och hans huffwudh sattes på en lagom hög ekestubba, och vppå hans huffud enn koppar crono.” Text och bild från Wikipedia. Läs mer om Dackefejden i Allt om Historia.
Måns i Höckhult, hans dotter gift med Per Börjesson och sonen Hans Månsson var anfäder till min farfars mor Lotten.