I min lilla serie Tjustbor på Västerviks Gamla kyrkogård börjar jag med en oansenlig gravsten, eftersom det är släktingar till min mormor. Det handlar om släkten Wickholm.
Den förste kände Wickholm i min släkt var Anders Wikholm, född 1756 i Horn. Tyvärr har kyrkböckerna för Horns socken i Östergötland brunnit, så hans ursprung är höljt i dunkel. Anders hade systern Ingeborg Wickholm, gift med inspektorn Daniel Lindström från Arboga. De slutade sina dagar i Västervik. Bild nedan Wikipedia.
När Anders gifte sig 1 oktober 1782 i Locknevi med pigan Maria Ericsdotter på Lidhem var han betjänt hos den ogifte ryttmästare Fredrik Henning Rothlieb på Lidhem, född 1748. Om F H Rothlieb står det ”Han ägde mycken beläsenhet och kunskaper i varjehanda ämnen samt ett vackert bibliotek. Var en driftig lanthushållare och gjorde vid Vanstad stora uppodlingar och förbättringar.” Källa Adelsvapen.com
_______________________________________________________________
”Under 1700-tal ägde och bodde Stephan Klingspor på Lidhem som drev och utvecklade Toverums bruk. Spår av bruket finns fortfarande kvar i landskapet. I slutet av 1700 talet anlade Fredrik Henrik Rothlieb en stor och prydlig trädgård” Text från Lanthotell Lidhems hemsida, där du kan se ett fint bildspel med gamla bilder från Lidhem.
När första barnet Ingeborg Elisabeth föds 1783 står det i dopboken att Anders Wikholm är laqueij (lakej) och krögare.
_______________________________________________________________
Efter att ha slutat som betjänt hos Fredrik Henrik Rothlieb blev Anders Wikholm tracteur dvs krögare i Fogelså under Hvanstad. Vanstad ägdes också av familjen Rothlieb. Bilden ovan visar en interiör från en krog. Förhoppningsvis gick det inte lika vilt till i Fågelså. Bild från Wikipedia.
”Matställen av mellanklass kallades också för gårkök eller spiskök. På 1700-talet började gårkockarna istället att benämna sig traktörer och gårköken fick heta traktörställen. Vid den tiden fick traktörerna ett eget skrå i Stockholm och en lagstiftning som gav dem ensamrätten att driva dessa inrättningar.” Text från artikeln Enris på golvet och finkel i mun – det svenska restaurangväsendet t.o.m. 1700-talet av Edward Blom
Omkring 1806 övertog han kvarnen vid Fogelså och blev mjölnare. Från 1811 står han som torpare i Fågelså. Anders Wikholm och Maria Ericsdotter fick barnen Ingeborg Elisabeth Wikholm född 1783, Anders Erik Wikholm född 1785, Maria Helena Wikholm född 1786, död 1788 i koppor, Fredric Wikholm född 1790, död i fält 1811, Carl Wikholm född 1793, Gustaf Peter Wikholm född 1796, död 1800 av svullnad, Maria Magdalena Wikholm född 1801, senare gift med den 21 år äldre mjölnaren Carl Torngren som övertog Fågelså kvarn efter Anders Wikholm. Familjen Wikholm verkar ha hållit kontakten med sin gamla arbetsgivare familjen Rothlieb, för alla barnen har dopvittnen från familjen Rothlieb, antingen Fredrik Henning Rothlieb eller någon av hans syskon.
________________________________________________________________
Dottern Ingeborg Elisabeth Wickholm är anmoder till min mormor. Sonen Anders Erik Wickholm är anfader till den gren av släkten Wickholm som jag kommer att skriva om i några inlägg framöver.
Stavningen av efternamnet är olika, i Anders Wikholms bouppteckning stavas det Wickholm.
När Anders Wikholm är 65 år står det i husförhörslängden att han är ”gammal och oförmögen till arbete”. Anders Wikholm dog på sin bröllopsdag 1823 av vattusot 67 år gammal.
________________________________________________________________
När man tittar i hans bouppteckning, ser man att han sett bättre dagar.
Bland hans tillhörigheter finns tex en kniv med silverskaft och ebenholts-inläggningar och ”knabanspännen” i silver. med det menas troligen knäband-spännen, det var prydliga spännen som män bar synliga nedanför knäet, för att hålla strumporna uppe. Han ägde också en tandspruta och en tvättskål av tenn, en pipa, ett spanskrör, som var en promenadkäpp av bambu eller rotting, snushorn, pulpet, bläckhorn, linjal, pennkniv, rätskiva, spegel, väggur, glasögon, postilla, bibel, lagbok, bönböcker. räkneböcker, psalmböcker, ljusstakar och teskedar i mässing, korkskruv, ett dussin porslins-tallrikar, en lyxartikel vid den här tiden, spetsglas, remmare (vinglas) och ölglas, blompotter, två målade skåp, ett omålat skåp, ett skåp med dubbla dörrar, en skänk, 5 bord, två länsstolar, 2 målade stolar, 3 omålade stolar. I huset fanns också en stickbåge, det är en ram där man spänner fast textilier som ska broderas. Det var inget vanligt föremål bland torpare. Han hade dessutom allt som behövdes till ett torp, gott om olika snickarverktyg för finsnickeri, skomakaretavla, ett slags portabelt arbetsbord med verktygslåda, en öka med fiskeredskap. Han har också två kvigor, två får och två grisar.
_________________________________________________________________
Hans tillhörigheter ger bilden av en man som kunde läsa och skriva. Han var säkert också kunnig och skicklig i hantverk, eftersom han har så många snickeriverktyg och en skomakaretavla, och kallas konstförfaren i boupp-teckningen. Det betyder just skicklig. Vi får aldrig veta något om hans uppväxt, men kanske var han utbildad i något yrke innan han blev betjänt. Hans fru har broderat på stickbåge, och hon kunde duka fint med porslinstallrikar och remmare, de hade gardiner för fönstren och blomsterpottor. Anders Wikholm kunde promenera med spanskrör klädd i stövletter, fingerhandskar, hatt och syrtut, en knappförsedd långrock med slag och skört. Bild ovan från Wikipedia.
_________________________________________________________________
I nästa inlägg ska jag berätta om sonen Anders Erik Wickholm, som blev vagnmakare. Många av faktauppgifterna om Anders Wikholm är framtagna av Yngve Teurneau 1978.