Skärgårdsdagen på Händelöp – Händelöpdagen 2015

IMG_7315

Det kom rekordmånga besökare till Händelöpdagen 11 juli 2015. Hur många som besökte Händelöp visste inte parkeringsvakterna, men det var rekord.

IMG_7381

 

IMG_7266Föreningen Händelöp Damer, som är arrangörer hade vädergudarna med sig och det blev soligt och fint. Folk började köa för de berömda strömmingsburgarna redan en kvart innan man öppnade, och stundtals ringlade kön väldigt lång. En rad lokala hantverkare ställde ut och sålde fint hantverk, det fanns loppisstånd och lotterier och man kunde gå runt och titta in i sjöbodarna.

IMG_7330

IMG_7341

IMG_7345

Durspelssmederna från Ankarsrum underhöll med fin musik. Bland mycket annat spelades Händelöp-valsen, som väl inte spelats på Händelöp de senaste 50 åren.

IMG_7365

Det fanns många vackra båtar att titta på och många ”Anders Magnus-byggen” – fiskebåtar byggda på Händelöp av den berömde båtbyggaren Anders Magnus Nilsson, tex båten nedan.

IMG_7286

IMG_7356

Det är också fantastiskt att arrangemanget är gratis, det kostar inget att gå in och inget att parkera. Det är väl nästan unikt i dagens samhälle ! Tack Händelöpbor för en mycket trevlig lördag !

IMG_7278

 

 

Posted in Båtar och skärgård, Västervik | Kommentering avstängd

Händelöp-valsen

IMG_7299   

Text och musik: pianolärarinnan Johny Clemensson född Claeson, född 1907 död 1971.

1.Nu hissas segel min vän,
och för mig återigen,
förbi kobbar och skär
till en ö så kär.
Och ner vid båtbryggans hörn,
vi går iland och tar törn.
Vi är framme vid sagans ö

Refr:
Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö
Händelöp Händelöp,
ja där vill jag leva och dö.

2. Det finns ett dansberg på ön,
där dansar pojken och mön,
dansar tills solen går upp så skön.
Hasse fiskare kom, och låt oss ta
en svängom, spelman spelar
just nu din vals;

Refr:
Om Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö,
sjung om Händelöp Händelöp
ja där vill jag leva och dö

3. Nu vackra ö tag min sång
om hav och stränder och tång,
jag ej längre får stanna för denna gång.
Men i mitt sinne bor kvar,
allt det vackra du har,
vinden nynnar i mast och stag.

Refr: Händelöp Händelöp
förtjusande smycke uti Östersjö
Händelöp Händelöp,
ja där vill jag leva och dö.

P i Händelöp uttalas inte i sången, det är stumt.

IMG_7264

Valsen kommer från Västerviks-Tidningens artikel En valshyllning till Händelöp publicerad 10/7 2015. Där står det om visan: På lördag är det Händelöpdagen. Det har fått Bo Hoffsten att plocka fram en gammal vals. Han berättar:

”Denna visa skrev min farmors syster, Johny Clemensson, troligen någon gång på 1950-talet. Hon var pianolärarinna och komponerade en del egen musik.Mina föräldrar, Eric och Violet Hoffsten, seglade ofta till Händelöp med oss barn, och ofta tillsammans med klubbkamrater från Westerviks Segelsällskap Wikingarna. Det här var innan bron byggdes 1962.De brukade ligga vid Hasse Anderssons sjöbod. Jag minns när det var midsommar på Händelöp och dans uppe på ”Flate berg”. Då brukade min far och Erik ”Affa” Karlsson ta med dragspelen och så var dansen igång. Hasse Andersson, som är omnämnd i visan hade trålaren Hemland. Far, som varit till sjöss, brukade hjälpa fiskarena att splitsa trålwire. Ja, det är många fina minnen från vackra Händelöp. Durspelssmederna i Ankarsrum har fått text och noter. De kommer eventuellt att spela den på Händelöpdagen på lördag. Visan kommer också att lämnas in på Västerviks Musikbibliotek & Visarkiv, och min förhoppning är att denna sång kommer att sjungas och spridas”.

Posted in Båtar och skärgård, Västervik | Kommentering avstängd

Västerviks-urmakaren Lars Ruth gav namn åt Rutsberg i Piperskärr

I Västerviks-Tidningen 9/1 2015 var en artikel om huset Rutsberg i Piperskärr utanför Västervik.  Vilka levde på Rutsberg?  Klicka på länken för att läsa artikeln och se bild på huset. Jag letade spår efter vilka människorna på bilden kunde tänkas vara.  Kollade bl a syskon till Hilda Petersson i Christineberg i Blackstad, men hittade inga  fakta som kan ha med Rutsberg att göra. Man behöver veta vilket år kortet är skickat, samt om det står något namn som underskrift.

Försökte då istället hitta bakgrunden till namnet Rutsberg, gården i Piperskärr som förr låg i Lofta socken, och det lyckades bättre. Jag började med att kolla husförhörslängderna.  Det dyker upp i Husförhörslängden som Ruthsberg åren 1829-1835, den förste som bodde här var Jonas Persson, som flyttade hit från Enbacken 1825. Han är också ägare.

1841-1845 är ägaren Er.Sparre. En torpare Jonas Skön med familj bor på Rutsberg.

1845-1850 Lyder under Gräntzö. Nu dyker torpet Udden under Rutsberg upp.

1850- 1855 ”Brukas av Johannes Jansson i Enbacken”

1855-1865 ”Lyder under Gräntzö”

1877-1882 Ägare Gustaf Gabrielsson (Eriksson Sparre ) på Gräntzö. En stor mängd olika människor bor på Rutsberg under 1800-talet, jag redogör inte för dem här.

1882- 1937 Ägare familjen Fleetwood på Gräntzö. Torparen Anders Peter Andersson född 1833 i Törnsfall med en son bodde här. Torparen dog 1/5 1915. Efter det står ingen skriven på hemmanet.

På torpet Udden, som ligger under Rutsberg, bor sedan 1906 fiskaren Jonson, född 1844 i Loftahammar med fru och 4 barn, bla sonen Josef född 1881 som är fiskare. På Udden dör fiskaren Jonsson 1932, hustrun 1942. Sonen Josef bor sedan ensam på Udden och kallades av folk i trakten för ”Josef på Udden”. Han dog 1967 och var då skriven på Udden, Rutsberg 1:4. Jag minns honom väl, eftersom han rodde förbi vårt sommarstugeberg på lördagarna, iklädd mörk kostym och hatt. Han hade en otrolig snits på att ro snabbt med små arbetsbesparande roddtag, han blev säkerligen inte ens svettig. Han hade egna stigar i ljungen på berget, som vi barn aktade oss noga för att gå på, för att inte störa honom. Han kunde prata för sig själv, och ibland ställde han sig vid en speciell sten och höll tal. Tavlan nedan är målad från Udden eller Uddatorpet, som det också kallades. Kanske är det fiskaren Josef som är avbildad. Tyvärr kan jag inte se vad konstnären heter. Jag hittade tavlan, som är en oljemålning på duk, på Loppis för 100 kr ! Berget till vänster i bild är vårt gamla ”sommarstugeberg” – numera tyvärr söndersprängt och sönderbyggt. Mer om Rutsberg under bilden !

IMG_4835

Hur kom det sig då att det hette Rutsberg? Jag kollade först i Ortnamnsregistret hos Institutet för språk och folkminnen. Där står det: Gård i Lofta socken. ”Anledningen till namnet okänt i bygden”. Jag kollade också i Claes-Göran Peterséns bok ”Socknar och gårdar i Tjust” : ”Rutsberg 1/16 skatte var ett torp under Stuverum. Det anges som mantalssatt 1880. 1896 är det en ensamgård med en lägenhet, Udden. Den senare var belägen på Lögarbergen, där roddklubben nu har sin anläggning”. Det kan jag bestämt säga är fel, eftersom jag vet att Uddatorpet (Udden) ligger nära Vedbergs holme, och jag kommer ihåg ”Josef på Udden”, och ser att han finns under Rutsberg i husförhörslängden. Flicknamnet  Rut har jag aldrig sett som dopnamn i de här trakterna i början av 1800-talet. För säkerhets skull kollade jag databasen från Person- och lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn för åren 1600-1850. Det blir noll träff på förnamnet Rut.

Det slog mig att Ruthsberg kanske kunde härröra sig från ett efternamn. Jag kollade databasen från PLF igen och fick 2 träffar, Johan Ruth, controlleur och Lars Ruth, urmakare, båda i Västervik. Lars Ruth var född i Norrköping 1766 och hans far Anders Ruth var urmakare och klensmed. Lars Ruth dog 1820. Jag kollade hans bouppteckning i Arkiv Digital – och där står det längst upp: Gården och tomten No 4 och under det (oläsligt ord) Ruthsberg på Norrlandet. När Lars Ruths hustru Anna Helena Brask dör 1822 finns inte Ruthsberg med i bouppteckningen, så hon måste ha sålt det. Kanske till ”ägaren” Jonas Persson som flyttade från Enbacken till Ruthsberg 1825.

Så nu vet ni det, ni som numera bor på ”Solsidan” på Rutsberg – namnet kommer från 1700-talsurmakaren Lars Ruth ! Kanske någon ny väg kan döpas till Lars Ruths väg ? Fortsättning under bilderna.

Västervik-rådhusrätt-och-magistrat-FI-25-1818-1822-Bild-268-sid-529

Bilden nedan från Wikipedia.

Clocks; a watch-maker seated at his workbench with a long-ca Wellcome V0023855.jpg

Texten nedan är hämtad från artikeln Nu vet vi mer om Rutsberg i Västerviks-Tidningen 6/2  2015.

”Monika Andersson har talat med sin moster Ulla Petersson, som är född 1917. Hon visste en del om gården Rutsberg. Den låg inte där kapellet finns idag – utan lite längre bort där Rutsbergsgatan 21–23 finns i dag.– Hon berättade att man plöjde fälten vid gården med två oxar i början av 1900-talet, skriver Monika Andersson…

…Under Rutsberg fanns ett torp som hette Udden. Det låg lite längre upp i viken. Uddatorpet finns fortfarande kvar. I torpet bodde ”Josef på Udden” med sina föräldrar. Han hette Jonsson i efternamn och levde ända fram till 1967. Så länge hans mor levde hade de ett par kor som betade i hagen.– Vi som hade sommarstugor på andra sidan stengärdsgården kunde gå till ”Udden” och köpa mjölk på 1930-talet, minns Monika Andersson.

Fleetwood på Gränsö ägde det mesta av Rutsbergsområdet. När den sista torparen lämnat gården hyrdes huset ut till ”Guldsmedspelle” som hade guldsmedsaffär på Östra Kyrkogatan.”

Ja, det var historien om hur Rutsberg fick sitt namn och hur släktforskarnyfikenheten spiller över på andra områden som tex ”ortnamnsforskning” .

Posted in Hantverkare, Lofta, Västervik | Kommentering avstängd

Marknad i Västervik på dagen för 100 år sedan !

Marknaden – i Västervik kallat ”marken” hålls alltid tredje onsdagen i oktober månad. Hur länge det varit så vet jag inte i skrivande stund, men av en slump hittade jag en beskrivning av marknaden i Västervik i Västerviks Veckoblad 21 oktober 1914. ”Väderleken var ej vidare treflig, mulet och blåsigt med 7 a´8 värmegrader” skriver skribenten. Färsk ål kostar 1 krona kilot ! Intressant att notera är att ångfartyget Skärgården avgick från Klintemåla tisdagen den 10 oktober, och plockade upp passagerare i Solstadström, Blankaholm, Flivik och Lindnäs.

Marknadsnöjena var också karameller och ballonger – där har inte ändrats något på 100 år - och teater- och biograf-föreställningar. Ordningen var ”den bästa”, man hade varit förutseende och stängt både krogar och spritvarumagasinet samt bryggeriernas ölförsäljning redan på tisdagen.

I tidningen Våra Rötter nr 3/2013 berättas om ”ofärdige” Ville Svan som bla spelade på marknader för att kunna tjäna några slantar.”Ville hade ett enradigt dragspel med två baser som han kunde spela gamla bitar och visor på. Eftersom vänstra handen var vriden, fick han trä in den med hjälp av den friska handen. Men han kunde inte basa med fingrarna utan satte tändstickor mellan klaffarna och det gick faktiskt riktigt bra att spela på det viset. Han brukade gå till marknaderna i Gamleby och Västervik och spela för att få en slant, men det var inte alltid som det gick så bra med förtjänsten. När Arvid var 17 år, hade han köpt en cykel och då var det lätt för honom att besöka marknaden i Västervik. När han kom till kreatursplan vid Norrtull, stod Ville där och drog på sitt klaver. Han hade då gått den långa vägen hemifrån tidigt på morgonen. Han hade fått några kopparslantar och ett par tioöringar i en liten pappask. Arvid stannade och lade i en krona i pappasken och förklarade hans belägenhet för de förbipasserande En del sade ett glåpord men många gav slantar. Det blev nog det mesta han någonsin fått.” Läs hela den intressanta artikeln Ville Svan – ett människoöde av Karin Hallberg.
bild(6)-001

bild(10)

bild(5)-001bild(4)-001bild(29)bild(3)-001

Posted in Västervik | Kommentering avstängd

Händelöp-dagen 2014

Idag har det varit Händelöp-dagen – det är årligt återkommande. Mycket trevligt och genuint arrangemang – bra parkering som var gratis, mycket fint hantverk fanns att titta på och köpa, trevlig kaffeservering och så de himmelskt goda strömmingsburgarna – bara de är värda ett besök. Missa inte Händelöp-dagen ! Tack till arrangörerna – Måtte Händelöp-dagen aldrig bli kidnappat av någon ”event-ansvarig”!

Här finns även en aktiv Damklubb som består av 28 bofasta och sommarboende. Damerna ordnar tillsammans med bysamfälligheten varje sommar en skärgårdsdag, Lördagen i vecka 28. Då kommer många hantverkare från närbelägna orter och det går att köpa rökt fisk, lotter, servering av fiskburgare, kaffe, glass, korv med bröd m.m”  Citat från Händelöps Hemsida. Klicka på länken och läs mer !

IMG_8182

Båten ovan är byggd av Anders Magnus Nilsson på Händelöp ca 1920.

IMG_7926

Här nedan citerar jag ur artikeln Händelöp – skärgårdsidyll med dramatisk historia av Lotta Gometz i Västerviks-Tidningen 14/6 2011.

”Den första som bodde på ön ska ha varit en man vid namn Peder. Vad han hette mer än så är oklart. Men enligt gamla bevarade dokument ska han ha slagit sig ner på platsen år 1570 och började då att betala arrende till kronan/staten som ägde marken vid den här tiden.

– Han betalade i form av saltad och torkad fisk av diverse slag samt en tunna ål om året, berättar Ulla.

År 1677 – då två familjer bodde på Händelöp – inträffade något traumatiskt både för stadsborna och de boende på ön. En dansk/hollänsk flotta seglade in till Västervik och brände ner hela staden. På tillbakavägen seglade de förbi Händelöp och brände ner bodar, redskap och hus även här. Dessutom tog vandalerna med sig djuren som familjerna hade, för att ha som proviant på resan.

– Förmodligen gömde sig öborna i skogen när våldsverkarna härjade. Sedan flyttade de till Åldersbäck där de fick bo tillfälligt under ett års tid innan flytten gick tillbaka till Händelöp igen. När familjerna återvände blev de befriade från skatt under fem års tid för att ha chans att komma igen och bygga sig nya hem.

1719 friköptes Händelöp av tre familjer med familjefäderna Lars Matsson, Johan Uddesson och Olov Nilsson i spetsen.- Många som bor här i dag härstammar från dem. Särskilt Lars Matsson är stamfader till många. Mina barnbarn tillhör exempelvis elfte generationen som bor kvar här, och de är släktingar till Matsson.

Så småningom steg befolkningsantalet på Händelöp vars invånare i huvudsak har levt på fiske och i viss mån jordbruk. 1940 bodde det omkring 100 personer i byn men i dag har alltså siffran sjunkit till hälften trots att det byggdes en bro mellan ön och fastlandet i början av 60-talet.”  Läs hela den intressanta artikeln genom att klicka på länken ovan.

IMG_7883

Anders Magnus-bygge på väg in…

IMG_7946

IMG_8081

Kön var tidvis lång till de fantastiskt goda strömmingsburgarna…

IMG_8091

Här byggde Anders Magnus Nilsson båtar – välkända och berömda, och med sitt alldeles speciella stuk,  många finns fortfarande kvar. Här kan du se några båtar byggda av Anders Magnus Nilsson.

IMG_8096

IMG_8112

Durspels-smederna från Ankarsrum spelade gamla bitar…

IMG_8158

Närmare 2 000 människor var i dag på den årliga Skärgårdsdagen i Händelöps by, enligt Frida Wickström i artikeln Skärgården för en dag i Västerviks-Tidningen 12/7 2014

IMG_7988

IMG_8123

IMG_8139

 

Posted in Båtar och skärgård, Västervik | Kommentering avstängd

Mars Makalös Minnesdag på Västerviks Museum

Mars, även känd under sin samtid som Makalös och enligt traditionen som Jutehataren (”Danskhataren”), var ett av sin tids största fartyg. Det färdigställdes 1564. Det var amiral Jakob Bagges amiralsskepp och gick under i Första slaget vid Ölands norra udde, varvid 500-600 svenskar och 300-400 lybeckare som tagit skeppet i besittning omkom. Jakob Bagge hade dessförinnan gått över till det lybska amiralsskeppet Ängelen, varvid han tillfångatogs. Mars, som bedömdes vara världens största skepp på sin tid, återfanns på botten utanför Öland sommaren 2011.

Skeppet Mars byggdes vid Björkenäs norr om Kalmar och sjösattes 1563. Under 1500-talet fanns en skeppsgård vid Björkenäs som byggde flera skepp. Just bygget av Mars övervakades av mäster Holger Olsson.

Mars byggdes av massiv ek, hade ett deplacement på 1800 ton (jämfört med Vasa som deplacerade 1200 ton), längden totalt var 60 till 70 meter, köllängden var cirka 40 meter. Mars hade en besättning på 600-700 man. En annan källa uppger att besättning var omkring 670 man stor. 350 av dessa var båtsmän och de övriga knektar. Skeppet var när det kom i tjänst svenska krigsflottans paradskepp och var det största i Östersjön under den korta tid skeppet var i tjänst. Fredric af Chapman beräknade fartygets storlek till 164 fot långt samt 42 fot brett….Mars tjänst i flottan blev kort och hon deltog i ett slag, nämligen utspelades utanför Ölands norra udde som utkämpades 30 maj och 31 maj 1564 under det nordiska sjuårskriget.” Text och bild  från Wikipedia där det finns mycket mera att läsa. 

Mars sjönk den 31 maj för 450 år sedan. På Sjöhistoriskas webplats kan du läsa mer och här kan du se en liten film.

31 maj var det minnesdag för Mars Makalös på Västerviks Museum på Kulbacken. Stockholmsfänikan skänkte 1500-talsglans åt minnesdagen.

IMG_5179

IMG_5166

IMG_5223

IMG_5183

IMG_5227

Posted in Skepp | Kommentering avstängd

Dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag

File:Semla.jpgNär jag var liten på 60-talet var fastan och påsken en rolig tid tack vare  mormor. Hon höll i traditionerna och såg till att de blev genomförda. Först var det ju fettisdagsbullar eller fastlagsbullarna (kallas numera för semlor) och hon bakade stora tisdagsbullar varje tisdag i fastan. Man gröpte ur det mesta av brödinkråmet och blandade det med mandelmassa och grädde, och fyllde hålet med detta. Sen grädde ovanpå och kanske lite pudersocker. Min bror föråt sig – en sån där tisdagsbulle kändes som en liten limpa i storlek för ett litet barn. Bilden från Wikimedia Commons.

File:Påskris.jpgSen var det fastlagsriset eller påskriset, ett björkris. Det skulle kläs med fjädrar och vi gjorde påskkärringar av piprensare och knäckformar. Mycket roligt pyssel. Och påsksakerna skulle fram, det kunde vara virkade påskkärringar som skulle hängas upp i lampan och täljda och målade tuppar av trä. Påskbonader i papper kunde också sättas upp. Bilden från Wikimedia Commons.

På dymmelonsdagen skulle man skriva lappar med något skojigt innehåll, man skulle gärna retas med den man tänkt skoja med. Och så skulle man fästa lappen i smyg med en knappnål  på ryggen på ”offret”. Det där var ganska allmänt i skolan också, det var ett evigt smusslande och kollande så man inte fått någon retsam lapp, och stort fniss och jubel om man lyckades få någon att gå omkring med lapp på ryggen.

File:Paskkarring 1965.jpgPå skärtorsdagen skulle man klä ut sig till påskkärringar, med kjol, förkläde, huckle på huvudet. Dessutom skulle man ha kvast och fick man låna en kaffepanna av mormor var det bra. Äldre grabbar klädde ut sig till sotare eller påskgubbar med höga svarta hattar. Sen gick man runt i kvarteret där man bodde. Förberedelserna i veckan innan var att göra påskkort att ge till dem man besökte. Vi fick bara gå till dem vi kände. Man ringde på och önskade Glad Påsk och överlämnade ett påskkort . Sen förväntade man sig en gengåva. De vuxna var rätt generösa, och man kunde få lite godis, en 25-öring, ett äpple..Detta lades i kaffepannan. Bilden från Wikimedia Commons.

 

 

Långfredagen var det inget speciellt med, eftersom vi inte var religiösa. Däremot skulle man visa respekt för dem som var det, och hålla sig lugn och inte stimma och stoja ute. Mamma berättade att när hon var barn på 40-talet spelades bara sorgemusik på radion hela långfredagen, och alla biografer och affärer var stängda. Det var de troligen på 60-talet också.

Påskafton var det firande med mycket god mat, traditionell sådan. Kokta ägg som vi målat förstås, sill och potatis, böckling som köpts på Fiskaretorget, böcklinglåda, inlagd strömming, strömmingsrulader, omelett, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse. Och så gömde någon vuxen påskägg med godis, och vi fick leta. Fågel, fisk eller mittemellan ? frågade vi. Och när vi närmade oss stället sa de vuxna att ”det brändes”.

Resten av påskhelgen tillbringade vi på ”stugan” som mormor och morfar hade tillsammans med mormors syster och hennes man. Det var anspråkslöst och härligt, de vuxna umgicks och barnen lekte.

Posted in maträtter och recept, Seder och bruk, Släkten Teurneau, Västervik | Kommentering avstängd

När tranan bar ljus i säng – Trandagen 25 mars

File:Olaus Magnus - On the dwarfs of Greenland and the rock of Hvitsark II.jpg”Vårfrudags-afton (d. 24 Mars) måtte man alltid gå i säng vid dagsljus. Den som det gjorde, blef sedan tidigt kullredo (o: redo att lägga sig) hela året om. Såsom tranan vid denna årstid sträcker hemåt, heter det, att »Tranan bär ljus i säng.»

På Vårfrudagen må ingen röra nålen. Om någon det gör, får han fingervärk under året.”

Ur Wärend och Wirdarne av Gunnar Olof Hyltén- Cavallius 1863-1868

Ovan en bild med en trana som flyger med ett ljus i näbben…Illustration ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555 från Wikipedia.

File:Grus grus head.jpgTrandagen har vad jag vet inte firats i min släkt, som är från Tjust, Kristdala och Östergötland , men att den förekom i Västervik på 1800-talet finns belagt i boken ”Min hembygd i Tjust” av Gustavf Ahlm, utgiven 1933. Där berättar Gustaf Ahlm i kapitlet ”När tranan bar ljus i säng” vårfruafton 1878 i Rats hus vid Strömsgatan i Västervik. ”-Nu ska vi äta och gå och lägga oss vid dagsljus, sade fru Örström till sina älskliga döttrar, sin beskedlige man och de tre i familjen inackorderade skolgossarna, som dagligen vållade henne bekymmer genom sin framfart över plank och uthustak. Ingen svarade. Alla tycktes foga sig utan invändningar. Det var också med övertygande välvilja i rösten hon tillade – Si tranan ska bära ljus i säng ….

…Ljudlöst öppnade han från köket dörren till angränsande rum och varsnade i sin egen säng ett åbäke, som säkerligen skulle föreställa en trana. Den stod där på två gängliga ståltrådsben och vippade med sin hönsfjädersstjärt, så att ljusbiten som var fäst på den guppade och lågan fladdrade…”  Texten ur boken Min hembygd i Tjust” av Gustavf Ahlm. Du kan läsa hela berättelsen i slutet på det här inlägget.

Seden att springa barfota runt huset på Vafferafton (Vårfruafton) eller Vårfrudagen finns belagt från bl a socknarna Dalhem, Ukna, Västra Ed och  Gärdserum (enl boken Vardag och högtid i Tjust under gångna tider av S. Kjellgren)

Ovan tv en bild från Wikimedia Commons. Nedan en bild med tranor vid Hornborgasjön. Privat. Texten fortsätter under bilden.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

”Den 25 mars är mer känd i våra trakter som Tran(e)dagen. Det är en sed som har en mycket lokal prägel och förknippas med sydöstra Småland, Öland och Blekinge. När tranan kommer förebådar den vårens ankomst och dagen har då blivit så pass lång att det är ljust när man går till sängs. Därför brukar man säga att ”tranan bär ljus i säng”. Tranans ankomst finns avbildad i Olaus Magnus där tranor bär ljus i näbben. Den dagen skall man inte tända något ljus…

.File:Common Crane from the Crossley ID Guide Britain and Ireland.jpg...Trandagen är främst en högtidsdag för barnen här i sydöstra Sverige som otåligt väntar på tranans ankomst. Innan hon kommer på natten till den 25 mars skall barnen måla och rita tranor. Bilderna skall ställas mot fönsterrutan i varje sovrum för att locka tranan och visa att det finns barn i huset som väntar på henne. Det är viktigt att spjällen och kakelugnsluckorna är öppna i de rum, där det finns sådana. Inga dörrar skall vara stängda. Det går också bra att låta något fönster stå lite öppet så att hon kan komma in…” Läs resten av den intressanta artikeln på Kalmar Läns Museums hemsida. Bilden th från Wikimedia Commons.

”Folk utklädda till långbenta fåglar och barn som springer barfota runt huset. Det låter kanske exotiskt, men för den som är uppväxt i Småland, Blekinge och delar av västra Sverige är det inget nytt den 25 mars. När tranan åter syns på himlen efter vintervistelsen betyder det att våren och ljuset har kommit. Det firas på trandagen, samma dag som våffeldagen eller vårfrudagen… ….Enligt Nordiska museet firar man i Värmland och Dalsland även ”tranafton”, då barnen gick runt och delade ut ”tranbrev”. Ibland sprang barnen barfota runt huset för att härda fotsulorna inför sommaren.

File:Grus grus flight.jpgFakta Trandagen

* Trandagen, eller tranedagen, är en lokal tradition som firas 25 mars i bland annat Småland, Öland, Blekinge, Värmland och Dalsland.

* Talesättet ”tranan bär ljus i säng”, som användes redan på 1500-talet, betyder att dagen har blivit så lång att det fortfarande är ljust då man går till sängs.

* I sydöstra Sverige kommer tranan med godis till barnen när de sover. Barnen målar teckningar av tranor och ställer dem mot fönstren som lockbete. Det har förekommit att vuxna klätt ut sig till tranor och delat ut godiset.

* I Värmland och Dalsland är seden att dela ut anonyma ”tranbrev”, med teckningar av fågeln, på ”tranafton” kvällen innan.

* Att ”springa trana” betydde att springa barfota kring gården för att få starka fötter inför sommaren.

Källa: Kalmar läns museum, Nordiska museet, ne.se ” Texten från artikeln Tradition när tranan kommer med godis från Barometern / OT 24/3 2014 Bilden ovan från Wikimedia Commons.

DSCF7026

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Posted in Kalmar Län, Seder och bruk, Västervik | Kommentering avstängd

I Västervik bo de fattige bättre än de rike ! – Byggnader i Västervik – Cederflychtska fattighuset

IMG_1929

Att Västervik fick ett så flott fattighus beror egentligen från början på ett äktenskapligt gräl mellan två makar, Anders och Anna Cederflycht. Hustrun Anna var arg på maken för att han haft ”galanterier” för sig, dvs flyktiga kurtiser med andra kvinnor, men droppen som fick bägaren att rinna över var när de var på väg till Göteborg. I den svåra och branta Skafte Backe mellan Helgerum och Västrums kyrka, ville hon stiga ur vagnen och gå. Det ville inte maken Anders. Anna tog sina saker och klev ur vagnen, och svor på att inte ta arv efter maken. Här kommer lite bakgrundshistoria:

1640.jpg”Handelsmannen Anders Nilsson …blev 1719 adlad Cederflycht och fick titeln över- kommissarie… 1730–31 köpte Anders Nilsson Cederflycht Aspenäs med underlydande gårdar av Catharina Christina Lillies arvingar, vilket gav Folke Vigård anledning att i sin bok ”Lerums socken genom tiderna”, sid 125–129 ge en lång biografi över honom och hans hustru Anna Hansdotter. Det är en så målande och detaljrik skildring, att det är bättre att hänvisa intresserade dit än att försöka komplettera den. Blott ett litet sammandrag. Anders Nilsson fick burskap som handelsman i Göteborg 9.11.1696. (Bilden på vapnet från adelsvapen.com där du kan läsa mera om släkten Cederflycht.)

Den förmögenhet han förvärvade som framgångsrik köpman ökade han på genom giftermål med Anna Hansdotter, dotter till den rike handelsmannen Hans Andersson i Västervik. – ”Alldeles särskilt synes adelns trångmål under reduktionskrisen ha formerat en miljö, i vilken fördomsfria privatkapitalister av Hans Anderssons sort kunde skära pipor i vassen” (citat från Manne Hofrén, Helgerum i Tjust). – Omdömet stämmer på pricken in även på svärsonen Anders Nilsson…

…Någon gång omkring 1735 blev det informell skilsmässa mellan Anders Cederflycht och hans hustru Anna Hansdotter, vilket jag citerar efter Vigårds citat av Daniel Tilas ”Sokneskrifware eller Swenska resesamlingen, andra tomen (återgivet stycke nedtecknat 1739, handsktift KB): Sedan de begge i flere år bodt tilsammans ymsom på Helgerum, ymsom i Götheborg upkom något missförstånd dem emellan, och det rätt under en resa och på sielfwa landswägen, så att de strax skilde sig åt, och med den bitterhet att de lofwade aldrig wilja ärfwa hwarannan. Han flyttade straxt till Götheborg, och lefde der ongefär 10 à 12 år samt dog 1747. Eljest hwad missämjan angår, så hade wäl, som förmenes, gamle Cederflycht haft gallanterier för sig, hwilket småningom orsakade groll men att det brast på landswaägen kom deraf, att hon i en swår backa wille stiga ur wagnen och gå, men han wille absolut icke, hwaröfwer en dispute upkom, at hon strax lät lösa af sin coffre och taga ut sina saker, och de skildes åt hwar på sitt håll. Han for till Götheborg och lefde där sin öfriga tid som en snål, nidsker och karger armling, af ingen älskad…

…Men enligt Vigård var det här i stenhuset vid Stora Hamnen, som Anders Nilsson Cederflycht vid jultiden 1747 avled ensam och isolerad: varken hustrun Anna Hansdotter eller ende kvarlevande sonen Hans var närvarande. ”Endast den gamla husjungfrun Anna Catharina Lind stod vid hans dödsläger.” Hans efterlämnade för tiden mycket stora förmögenhet uppgick till 147 866 d smt (bl.a. säterierna Aspenäs, Angered och Björboholm) som odelad gick till änkan Anna Hansdotter, eftersom sonen Hans avled strax efter fadern.

I Skafte backe mitt emellan Helgerum och Västrums kyrka hade hon hade ju lovat att ingenting ärva efter Anders Cederflycht men konflikten löste hon genom att donera bort så mycket som möjligt av mannens kvarlåtenskap, dock icke till Göteborg utan bland annat till en ny stenkyrka i Hallingeberg, till klockstapel och underhåll av den Cederflychtska graven i Västrums kyrka, och till det Cederflychtska fattighuset i Västervik. Men allt hann hon inte donera bort. Bouppteckningen efter hennes död 1752 omfattade 147 sidor och behållningen uppgick till den enorma summan 400 000 d smt. (Så långt Vigård.) Texten från ”Göteborgs tomtägare 1637 – 1807 ” Kan laddas ner som pdf.

IMG_0781”Fattighuset stod klart 1751. Ritningarna är gjorda av tidens store arkitekt Carl Hårleman. Huset blev pampigt och Jacob Henric Sivers utropar: ”I Westerwijk bo the fattige bättre än the rike”. Texten från Västerviks Kommuns webplats.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Prosten Henric Jacob Sivers var född i Lübeck 1709. Han var  hovpredikant, kyrkoherde i Tryserum, kontraktsprost 1750. Han dog 1758 Tryserums prästgård av andtäppa 49 år gammal. Han skrev boken ”Westerviks stads historia”.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

 

 

 

 

 

IMG_0774”Fattighuset… byggdes 1749-51 troligen efter ritningar av Carl Hårleman. 1748 hade välborna Anna Hansdotter Cederflycht på Helgerum skänkt 100.000 daler kopparmynt till Västerviks stad för upprättande av ett fattighus ”åt sexton usla och utarmade fattiga människor”. Huvudfasadens dekorativa utsmyckning är koncentrerad till en kalkstensportal, som kröns av en inskriftstavla. Huset täcks av ett påtagligt högt tegeltak med utsvängda takfall.”

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar Län. Nedan en bild på Carl Hårleman – läs mera om honom på Wikipedia.

File:JOHANN JAKOB HAID - Carl Hårleman.jpg

Anna Cederflycht är begravd i Västrums gamla kyrka. ”Under golvet i sakristian lät Anna Cederflycht på Helgerum inrätta två gravkammare. I den Cederflychtska graven vilar följande personer: Anna Hansdotter Cederflycht 1685-1752, Jungfru Catharina Hansdotter 1683-1742, Anna Cederflychts son Erik 1711-1738, hennes son Hans 1707-1748, dottern Christina 1722-1740…När den nya kyrkan byggdes vid slutet av 1700-talet valdes en ny och högre plats för denna, men kyrkogården fick ligga kvar på sin gamla plats. Träkyrkan revs men det Cederflychtska gravkoret behölls…Mitt på kyrkogårdens norra långsida står den före detta sakristian till den numera rivna kyrkan. Sakristian benämns sedan länge som det Cederflychtska gravkoret. Byggnaden har vita spritputsade väggar och sadeltak med tvåkupigt lertegel.”  Text från Västrums kyrkogård – Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Linköpings stift 2006/Kalmar Läns Museum” pdf. Du kan se bilder på gravkoret om du laddar ner pdf:e. Nedan en bild på Anna Cederflychts dödnotis. 

Gladhammar-C-2-1708-1764-Bild-215-sid-419

Enligt artikeln ”På kvällen vaknar spöket till liv” i Västerviks-Tidningen 10/8 2002 ska det spöka i Cederflychtska fattighuset, numera Kyrkans Hus. Personalen tror att det är ett fattighjon. Vore det inte mera spännande med ” en snål, nidsker och karger armling, af ingen älskad…” ?

Posted in Adel, Byggnader i Västervik, Kända Västerviksbor, Kyrkogårdar, Kyrkor, Präster, Västervik, Västrum | Kommentering avstängd

Byggnader i Västervik – S:ta Gertruds Kyrka, prästgård och klockaregård

IMG_1898

S:ta Gertruds Kyrka

IMG_0568När Erik av Pommern flyttade Västerviks stad från Gamleby till nuvarande plats invid Stegeholms slott, gav han staden ett nytt privilegiebrev 1433 där han bland annat gav ett års skattefrihet för byggande av denna kyrka. Den blev färdig i slutet av 1450-talet och bestod då av koret med sakristia och långhuset fram till pelarparet närmast orgelläktaren. Det var en stor kyrka för en liten stad, men det var status för städer att ha stora och fina kyrkor så man tog till ordentligt. Det dröjde 200 år innan staden vuxit ur kostymen och måste bygga till kyrkan. Text från Wikipedia.

IMG_1904”Det är ett under att S:ta Gertruds kyrka ännu står kvar. Redan år 1805, vid en biskopsvisitation, ville biskopen i Linköping Jacob Axel Lindblom, då nyligen utnämnd till ärkebiskop, riva den gamla kyrkan och istället bygga en ny på samma plats. Den gamla kyrkan saknade värdigt utseende, smak och rymlighet, som husets ändamål krävde. Biskopen uppmanande dessutom församlingen att inte underhålla kyrkan utan att istället samla in pengar till en ny kyrka. Men Västerviksborna gjorde motstånd i 100 år till.” Texten från den fina boken Kyrkorna i Tjust av Leif Rosenblad. 

S:ta Gertruds kyrka avkristnades när den nybyggda S:t Petri kyrka invigdes 1905, och användes till sädesmagasin. Tursamt nog revs den inte, och snart började man arbeta för att kyrkan skulle återinvigas, vilket skedde 1933, i samband med att Västervik fyllde 500 år. Läs mer om kyrkan, och se bilder från interiörer i inlägget Julotta i S:ta Gertruds Kyrka.

IMG_1935IMG_0786Till höger ses en bild på prästgården. Där har nu Västerviks församling olika sorters verksamhet, och i juli brukar det vara café där det serveras kaffe och våfflor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_0791

IMG_1881

Prästgården från gårds-sidan(till hö) Här kan du läsa en artikel från Västerviks-tidningen 2003 om renoveringen Sivers imponerad av ”stadens sköna pastoratshus”

 

 

Bland husen runt kyrkan kan  också nämnas Klockargården       ( i privat ägo). Bild tv.

Posted in Kyrkor, Präster, Västervik | Kommentering avstängd